Tjejzonen

Igår publicerade vi första delen av "Annas" berättelse om hur man kan frigöra sig från sin ätstörning. "Anna" är 24 år och driver bloggen Vägen från 37kg. Om du missade det kan du läsa första delen lite längre ner. Nu är det dags för del två, om "Annas" förändringar.

---

Mina förändringar

Det var förra sommaren som jag på allvar började att rannsaka mina mat-och träningsvanor. Kontakten med anorexikliniken var bruten sedan fyra år tillbaka och jag började på egen hand att identifiera olika slags framgångsfaktorer som jag insåg var viktiga för att jag skulle minska det ätstörda i mig och istället förstärka det friska. Jag började för första gången att förstå att det faktiskt finns olika tips och metoder att använda sig av för att komma tillbaka till ett friskt liv som är 100% garanterat fritt från ätstörningar.

 

Det kan låta självklart men ätstörningar är en högst individuell sjukdom och lika många som är sjuka, ja lika många vägar tillbaka till fri(sk)heten finns det. Men var och en måste utgå från sig själv och sina egna behov. På det viset skräddarsyr individen sin egen självhjälpsbehandling men viktigt är förstås att man vågar och klarar av att vara helt ärlig mot sig själv. Och du vet garanterat om du lurar dig själv. Så länge maten på något vis krånglar till ditt liv har du en ätstörning som innebär en lägre livskvalitét och det är det vi ska råda bot på.

 

När jag för ett år sedan skärskådade mitt eget ätstörda liv förstod jag snart att den friskhetsutveckling som både jag, min familj och vårdpersonalen hade trott hade ägt rum åren före, i praktiken faktiskt inte existerade. Eftersom jag hade skaffat mig nya vanor och rutiner längs med vägen under de här åtta åren så hade jag intalat mig själv att jag hade klättrat några steg uppåt på friskhetsstegen. Men detta var alltså en synvilla. Anorexin hade lurat mig.

 

Genom att Ana fick mig att tro att jag hade utvecklades och blivit friskare så befann jag mig fortfarande i samma ätstörningsbubbla. Visserligen med nya mat- och träningsrutiner men fortfarande i samma bubbla. Jag hade fortsatt att röra mig runt i ätstörningens onda cirkel.

 

I de fall som jag hade tyckt att jag hade blivit friskare så hade ätstörningen bara bytt form till en annan, gamla vanor byttes ut men innerst inne visste jag att Ana fortfarande hade ett finger med i spelet. Det är därför som jag på de här åtta åren har spelat på nästan hela ätstörningsregistret; Anorexi, Anorexi Light, Ortorexi, träningsnarkomani och liknande.

 

I samband med att jag förra året började att identifiera de allra största mat-och träningsproblemen så startade jag bloggen Vägen från 37 kg.

I bloggen skulle jag samla alla tips på självhjälp mot ätstörningar som jag kunde komma på. Jag skulle experimentera med min kropp och se om jag faktiskt blev tjock av att börja äta vad jag ville  utan att träna något. Med glimten i ögat döpte jag projektet till ”Super Size Me!”

 

Bloggen blev en stor framgång, både för min egen friskhetsutveckling och antalet läsare som började höra av sig och dela med sig av sina egna erfarenheter. Den utvecklingen som jag hade gått och väntat på i sju år tog plötsligt fart och det började äntligen hända saker med både min kropp och själ.

 

Experiment med mig själv har genom året resulterat i några punkter som för mig har varit helt avgörande i jakten på ett liv 100% fritt från ätstörningar. Då min strävan är att bli helt frisk upptäcker jag ständigt nya framgångsfaktorer och därför fyller jag hela tiden på listan med nya saker som jag hittar längs vägen.

 

---

Imorgon kan ni läsa den tredje och sista delen i "Annas" berättelse som innehåller hennes egna framgångsfaktorer och gyllene regler. Men om ni knappt kan bärga er och vill läsa mer nu med en gång kan ni kika i hennes blogg HÄR.

 

Idag, lördag, är chatten som vanligt stängd. Men under dagen kommer vi att publicera dagens låt, fortsättningen på Annas gästblogg om att bli fri från en ätstörning och kanske något annat spännande. Stay tuned.

Tjejzonens verksamhet består till stor del av mail och chatt. Vi får många mail, men också många besök på chatten, av tjejer som lider av ätstörningar. Det känns väldigt sorgligt att det finns många tjejer där ute i vårt avlånga land som mår så himla dåligt. Tjejer som undviker speglar och aldrig skulle komma på tanken att klä sig i klänning eller shorts, trots att det är så fint sommarväder. Många tjejer vi kommer i kontakt med tror inte heller att de någonsin kan bli friska, i alla fall inte helt och hållet. Det krävs mycket mod för att våga utmana anorexia, bulimi eller andra typer av ätstörningar, men det går.



"Anna", 24 år, som driver den framgångsrika bloggen Vägen från 37 kg, vågade efter sju års kamp mot anorexian bestämma sig för att bli frisk. I bloggen delar hon med sig av egna självhjälpstips mot ätstörningar, svarar på frågor kring ätstörningar, mat, träning och hälsa, samtidigt som hon peppar  bloggläsarna till att våga bli friska. Alla har samma mål, att en dag vara 100% fria från ätstörningar.

---

Kommer du någonsin bli helt frisk från dina ätstörningar? Har du till och med redan gett upp? Har du sakta börjat acceptera att ditt liv aldrig kommer bli bättre än bara ”halvbra”? Ser du dig själv som ”lite ätstörd” resten av ditt liv?

 

I så fall ber jag att du tänker om. När man har ätstörningar så finns det många olika sätt att försöka bli frisk på. Dels så kan man kämpa. Men sedan så kan man också välja att kämpa, fast på riktigt!

 

Själv har jag haft ätstörningar i över åtta år. Ända sedan jag fyllde 16 år och fick diagnosen Anorexia Nervosa har jag, likom de flesta med ätstörningar, ansett att jag verkligen har kämpat hårt för att bli frisk igen. Ändå hände liksom inget. I sju år stod jag kvar och stampade på samma ätstörda fläck. Resultaten uteblev. Men för ett år sedan hände något. Mitt BMI hade pendlat upp och ner konstant under sju års tid och jag var fruktansvärt trött på att maten och träningen fortfarande fick styra mitt liv.

 

Jag var kraftigt underviktig och hade den sista tiden även börjat att svimma när jag gick på stan. Jag som aldrig förr hade varit i närheten av ett sjukhus tvingades uppsöka akuten tre gånger på tre månader. Mitt hjärta slog oregelbundet, jag pratade och tänkte långsammare och orkade inte längre le – min humor hade totalt försvunnit. Ändå fortsatte jag att äta min stränga lågkaloridiet och träna som en galning.

 

Jag hatade att träna. Jag hatade mat. Jag började hata mitt liv!

 

Jag var desperat och nära att ge upp. Skulle jag aldrig någonsin bli helt frisk? Vad var det egentligen för fel på mig?! Vad var mitt problem egentligen?!?!

Jag tänkte att jag hade provat allt, jag hade ju till och med gått i behandling under tre års tid. Om inte ens personalen på anorexikliniken kunde hjälpa mig, då var det väl egentligen riktigt kört? Eller?

 

Idag tackar jag mig själv för att jag valde att inte lyssna på den rösten. Idag har jag förstått att det aldrig är för sent för att vilja bli frisk. Det bästa är att att man kan börja bryta ätstördheten när som helst – till exempel redan vid nästa måltid.

 

---

Nästa del av "Annas" text om att bli fri från en ätstörning kan du läsa imorgon. Då berättar hon om hur hon förändrade sitt liv. Om du vill läsa mer om "Anna" och hennes väg från 37kg kan du kolla in hennes blogg HÄR.

 

Idag, fredag, är chatten stängd. Men idag gästas bloggen av Anna som driver bloggen Vägen från 37kg. Hurra!

MIN FILMLISTA
- fem anledningar att älskar 80-talet



5

Stockholmsnatt spelades in 1987 och handlar om Paolo Roberto. Ja, han spelar faktiskt sig själv i filmen. Även hans lillebror Ian och hans föräldrar är med i filmen och "spelar" familjen Roberto. Paolo är ute och slåss hela nätterna med sina kompisar, han slår ner alla, alltifrån äldre män till killar i sin egen ålder. En kväll blir hans lillebror knivskuren, vilket får honom att börja tänka om. Egentligen är den inte särskilt bra den här filmen, och den är väldigt våldsam. Den är, som de flesta andra 80-talsfilmerna, ganska tramsig och skådespelarna är inte så bra. Men det är delvis det som gör att man tycker om den. Och själva grundtanken är ändå fin, att synliggöra gatuvåldet och hjälpa unga killar att sluta slåss och börja prata om sina problem istället.

MIN FILMLISTA
- fem anledningar att älska 80-talet

4

Ingen kan älska som vi är en riktigt fin kärlekshistoria från 1988. Den handlar om Annelie, 17 år från Stockholm. Isabella Scorupco spelar huvudrollen. Annelie, som växt upp med sin mamma, får en dag ett brev ifrån sin pappa som hon träffade senast då hon var sju år. Han bor i Jämtland och vill att hon ska komma och hälsa på. Annelie åker, trots att hennes mamma först är emot det, och hon träffar Johnny som kör runt i sin epatraktor och pratar högt på bred norrlänska. Annelie blir kär som aldrig förr.

Filmens themesong hette Ingen kan älska som vi och den steg högt på svensktoppen. Den låter som en ganska typisk 80-talslåt. I like it. Därför vill jag bjuda på den här i bloggen.

MIN FILMLISTA
- fem anledningar att älska 80-talet

3

Ebba & Didrik sändes visserligen på tv första gången i januari 1990, men är ändå en produkt av 80-talet. Och så är den ju så himla bra att den bara måste vara med på listan. Ebba är en helt orädd tjej som drömmer om att få en hund, som ska heta Malik. I skolan passar hon inte riktigt in med Gunilla och de andra tjejerna, Ebba brukar varken ha klänning eller stå på skolgården och dansa bakom populära Katarina som mimar till Betula. Ebba brukar vara i skogen med sin bästis Philip där de bygger en koja, som de ska flytta in i tillsammans. En dag träffar Ebba Mårten, killen alla tjejer är kär i, inne på killarnas skoltoalett. Hon får komma hem till honom och leka med alla hans leksaker, plötsligt är Ebba Katarinas nya bästis och Philip försvinner.

Det här är en av mina favoritscener eftersom den verkligen visar så tydligt vad man förväntar sig av flickor, hur de bör vara, bete sig och se ut. Något som Ebba skiter i totalt. I den här scenen är Ebba på kalas hos Katarina, och hon är minsann ingen fin dam. Go Ebba.

MIN FILMLISTA
- fem anledningar att älska 80-talet

2

Dårfinkar och dönickar spelades in 1984 och har visats som en tv-serie i svt ett par gånger. Den bygger på en roman av Ulf Stark och är helt fantastisk. Den handlar om trettonårige Simone som flyttar till en ny stad med sin mamma Olga och mammans mesiga pojkvän Yngve. I flytten försvinner Simones älskade hund Kilroy, men hon kan se honom i kristallkulan hon får i födelsedagspresent av sin mamma. Simone klipper sitt hår jättekort samma dag som hon ska börja i nya skolan och när hennes lärarinna plötsligt presenterar henne som Simon protesterar hon inte. Plötsligt har hon blivit en pojke, något hon först tycker är både roligt och spännande. Men efter ett tag blir det jobbigt att ljuga hela tiden, speciellt för kompisen Isak, som hon också börjat få lite mer än kompiskänslor för.

I den här scenen träffar Simone sina nya klasskamrater för första gången, och förvandlas till Simon, skolans stökigaste kille.

Svensk film kan vara hur dålig som helst, men också hur bra som helst. Jag har alltid haft en förkärlek för svensk film, särskilt de som bygger på Astrid Lindgrens böcker, men också andra filmer från just 1970 och 1980-talet. Därför skulle jag vilja tipsa om svensk 80-talsfilm när den är i sitt esse. Jag presenterar..*trumvirrvel*..min filmlista.

---

MIN FILMLISTA
- fem anledningar att älskar 80-talet

1

Filmen G - som i gemenskap är min absoluta favoritrulle från 1983. I huvudrollerna ser man väldigt unga Nicklas Wahlgren, Magnus Uggla, Joakim Schröder och Sebastian Håkansson (som också spelar Abbe i Madicken-filmerna). Filmen G handlar om Kim, Robban och Alexander, tre unga killar som håller på att växa upp, något som inte alls är helt problemfritt. Kim är kär i Mia, men har samtidigt insett att han attraheras av Kristoffer, något han inte vågar berätta för någon. Han blir trakasserad av det coola motorcykelgänget med Sudden i spetsen, de kallar honom bögjävel eftersom han umgås mycket med Kristoffer som är öppet gay och äger nattklubben G. Robban har börjat röka på och köper droger av Sudden som han sedan säljer för att själv ha råd att knarka. Alexander spelar i ett källarband som kallar sig Barn i Bredäng. En dag kommer en känd manager och lyssnar på deras spelning, efteråt vill han snacka med Alexander. Han vill att Alexander lämnar sina kompisar i bandet och börjar spela med Nürnberg 47, ett känt nyfacistiskt band.

Nu tänkte jag bjuda er på en utav mina absoluta favoritscener ur filmen. I den här scnenen kommer Kim och hälsar på Kristoffer på jobbet och är ledsen. När han skulle ha sex med Mia natten innan lyckades han inte få stånd och tyckte att situationen blev jättepinsam. Kristoffer peppar honom, och säger att ingen är helt straight, alla har "några procent". Det tycker jag låter så himla smart.

Lite 80-tal på morgonkvisten kan pigga upp den tröttaste hjärnan. Passa på att titta på de roliga frisyrerna, så kanske ni blir fnissiga i magen också. Och hörrni, maila mig om ni vill önska en låt, [email protected]

Godmorgon!
Idag, torsdag, är chatten öppen;

10-11.30, Ätstörningszonen
20-22, Öppen linje

Happy Pride till er, alla fina läsare. Just nu pågår nämligen Pride veckan i Stockholm. Veckan då alla kan gå på gatorna och vara stolta över den de är! Det är en trevlig tillställning då Stockholm, som annars är väldigt lagom och fyllt med trendiga människor i svart, blir färgglatt, överdrivet och glittrigt. Människor håller varandra i handen. Någon med en rosa boa dricker kaffe i Götgatsbacken och en man som klär bättre i klänning än vad jag gör går förbi. Man ser kärlek! Man ser gemenskap! Det är fest! Jag älskar Prideveckan.

 

En av mina bästa vänner vägrar blankt att delta under Prideveckan, trots att han är gay och i mina ögon borde tycka att det är jätte kul. Nej, säger han, varför ska alla HBT personer få en speciell vecka en gång om året då de ska vara stolta – varför får de inte alltid vara det? Jag blev tyst. Jaa, varför? Jag kände mig helt plötsligt naiv. Det är ju sant, varför ska HBT personer vara så speciella att de får en egen vecka, varför är de inte så ospeciella som alla hetero är som inte får en vecka? Varför är det annorlunda att vara gay?

Min slutsats är att HBT personer förtjänar att få en egen vecka eftersom de, tvärtemot allt jag önskar och vill, faktiskt inte är lika ospeciella som hetero personer. Vare sig jag vill det eller inte har 20 % av alla hatbrott homofobiska motiv. Många verkar ha ett problem med att inse att kärlek är kärlek, oavsett kön. De verkar inte förstå att det inte är deras sak att lägga sig i, eller ens ha en åsikt om. Lika lite som jag bryr mig vad någon jag ser på stan äter till frukost och har för färg på sina strumpor.

Nej förresten, inte en vecka… Kan vi inte göra så att vi har en Pridefest året om? Så kämpar vi ihop för att alla ska vara lika speciella! Vad tycker ni?

Klicka HÄR och läs mer om Pride 2010!

Love is love♥

Idag, onsdag, är chatten öppen;

10-11.30, Ätstörningszonen
18-20, Ätstörningszonen
20-22, Öppen Linje

Förra veckan hade vi en Twilight-tävling då ni skulle berätta lite om ert bästa sommarminne. Vi har tre priser, en DVD-film (New Moon) och två Twilight-boxar som innehåller filmen The Twilight Saga: New Moon, en poster, 6 vykort, en penna, ett bokmärke och ett armband. Vi har nu lottat fram vinnarna.





Grattis Josefin till DVD-filmen The Twilight Saga: New Moon. Josefin beskrev sitt bästa sommarminne så här;

"När jag var i fjällen med mina kusiner och hade mitt livs bästa vecka!"


Grattis Camilla, du har vunnit en utav Twilight-boxarna. Camilla berättade om sitt bästa sommarminne;

"Mitt bästa sommarminne är nog den dagen då jag och min hund tävlade på KM (klubbmästerskap)och vi kom tvåa. Jag var grymt glad hela dagen och jättestolt över min lilla fina flicka."


Grattis Emma, du har vunnit en utav Twilight-boxarna. Emma berättade om sitt bästa sommarminne så här;

"Mitt bästa sommarminne. Hmm..det måste osökt vara när jag var 15 och umgicks 24/7 med min bästa kompis Pernilla som också var 15. Vi hittade på mycket tokigheter, gjorde mycket som man inte fick. Rökte och drack, men vi hade alltid varandra och när vissa saker kändes tungt så kunde vi alltid prata med varandra. Vissa dagar pratade vi inte alls, vissa dagar var vi till och med irriterade på varandra, men vi umgicks ändå. Det skulle på något sätt kännas onaturligt om jag helt plötsligt fick för mig att åka hem och sova en natt. Nej, vi satt helt enkelt ihop. Vi är fortfarande vänner, men vi är idag 20 år och bor i olika städer, lever våra egna liv. Men tack och lov har vi ändå en stark vänskap som inte blir förstörd. Vi har helt enkelt accepterat att den där sommaren när vi var vakna dygnet runt en gång och gick till stranden och somnade där, när vi åkte moped och ofta satt på¨en parkbänk och satt bort hela dagen (ja vi bodde i en liten by, det fanns inte mycket annat att göra) det är en sommar som inte kommer igen, vi är ju vuxna nu. Men det är fint att tänka på. Att vi alltid hade varandra den där sommaren. Aldrig ensam. Alltid älskad. Inget slår det!"

Grattis, grattis, grattis! Maila era adresser till [email protected] så skickar vi era priser med posten.

Godmorgon tjejer, flickor, damer och kvinnor!
Idag kommer vi att utannonsera vinnarna av våra Twilight-boxar. Kolla in bloggen kl 14.00

Idag, tisdag, är chatten öppen;

10-11.30, Ätstörningszonen
18-20, Ätstörningszonen
20-22, Öppen Linje

Jag tänkte skriva lite om varför djur, speciellt hästar, spelar så stor roll i mitt liv. Tänkte då även passa på att visa upp denna bilden eftersom jag själv tycker den är mysig. Den hästen som är på bilden heter Zigge och är min absoluta favorit och har varit det i mååånga år. Han är alltid så snäll och go. Om jag är ledsen har bekymmer eller bara är nere för dagen och kommer till honom blir allt mycket bättre ganska fort. Han finns alltid där och jag är alltid lika välkommen in till honom, speciellt om jag har med mig något gott.  Han får mig alltid på bättre humör och är jag ledsen lägger han huvudet i min famn och tröstar mig. Här är han på bete på ett sort naturresarvat och njuter. När jag kom så upptäckte han mig långt innan jag upptäckte honom, men när jag kallade på honom för att jag såg att han stod o titta på mig kom han travande mot mig med spetsade öron. Sen hade jag honom i hälarna under alla de timmarna jag var där. Jag älskar även att fotografera så varje gång jag är där blir det en massa nya bilder på honom och ibland någon på honom och mig. Hade med mig min vän som tog några bilder på mig och Zigge med min kamera. Och för att vara ärlig så åkte jag ut till betet och hälsade på honom för att jag behövde komma bort från verkligheten ett tag o bara tadet lugnt o njuta. Och så fort jag gör något sånt känner han det på sig direkt och kommer fram till mig och ska trösta mig och få mig på bättre tankar. Och som ni ser på bilden så skulle jag bara kela lite med honom när han la upp huvudet i min famn och skulle trösta mig. Man blir så varm i hela sig själv när man har den kontakten med ett djur.

Om man bara tar sig tid att umgås med djur finner man alltid något djur som kan göra en lycklig. Djur är så härliga för de accepterar en för den du är och inte för att du är rik eller ser bra ut. De går efter det som är det finaste hos alla människor, nämligen insidan. Är du bara snäll mot de så är de helt underbara vänner som finns där i ur och i skur för att hjälpa dig på det sättet du vill. De kan hjälpa dig med allt mellan himmel och jord, om du bara med deras hjälp tar tag i problem för det kan inte göra det åt dig. Men de kommer stötta dig på vägen!
Tycker alla borde veta detta eftersom vad man än har för problem och kan dela de med någon (i mitt fall blev det först denna hästen) så kan man lösa så mycket. Man kan må så mycket bättre, för att de finns där i de lägen då det bara känns för svårt.

/Emma

Det är sällan lätt att utsätta sig för sina fobier. Höga höjder, spindlar, clowner.. you name it! Ett bra sätt att närma sig problemet kan vara att utsätta sig för det läskiga i små, små doser. Hitta vägar som lindrar ångesten, helt enkelt. Om man är ihärdig kanske den rent av försvinner efter ett tag. Själv klarar jag inte av att se skräckfilmer och så har det varit i ett par år. Det är någonting med de maskerna, låtsasblodet och de hårresande musikstyckena i filmerna som gör det svårt för mig att sova om nätterna. Mardrömmar är inte att leka med, mina vänner. För att få bukt med problemet har jag börjat läsa böcker av genren thriller. Häromdagen läste jag ut Linwood Barclays "Utan ett ord" och den innehöll ALLT. Oväntade tvister, monstruösa människor, mord. Allting som får det att vända sig i magen på mig. Det gick bra att läsa boken och snart kanske jag vågar mig på att se en skräckfilm. Det går om man vill! (Dessutom börjar mina vänner tröttna på att jag aldrig kan prata om vad jag tyckte om de nya Saw-filmerna..)

Idag, måndag, är chatten öppen;

10-11.30, Ätstörningszonen
18-20, Ätstörningszonen
20-22, Öppen Linje

Vad är ångest och varför får man det? Vilka har ångest och varför har just dem det?

Somliga har ofta ångest, andra när de ska sova och några har det när de ska äta. Det finns dem som lever med den och andra som bara blir påmind om den när de träffar en viss person. En del påstår att de aldrig har haft ångest.

Ordet ångest kan låta hemskt och destruktivt, man kanske inte vågar säga att man har det eller så slänger man ur sig det med en suck och så tar ingen det på allvar. Många tror nog att det är ovanligt och att bara är riktigt sjuka personer som har det. Tänk om! Så här skriver Vårdguiden om ångest:

Hej tjejer!

Ni glömmer väl inte bort att tävla om finfina priser i vår Twilight tävling?! Klicka här för att delta! Tävlingen avslutas på söndag kväll så passa på redan idag!

Idag, lördag, är chatten stängd. Men det kommer upp lite roliga saker att läsa här på bloggen ändå.

I morse tipsade en volontär oss på bloggredaktionen om den här kolumnen. Vi tyckte att den var så otroligt fin att vi också vill publicera den här i bloggen. Den är skriven av Anna Laestadius Larsson och publicerades i Svenska dagbladet igår. HÄR kan du läsa kolumnen i sin ursprungliga form.

---

En mammas bön till fjortisdottern

Långa, solbrända ben ska gå på disco. Plattångat hår och spindelbenslånga ögonfransar. Kaxigt nagellack. Förväntansfullt leende. Hud som för en mamma fortfarande andas bebis. Och jag vill bara ropa: Gå inte, var liten här hos mig ännu några år!

Men hon måste och jag vill det ju också. Sitt liv kan bara hon själv leva och det görs inte bäst under skyddande kokong. Men en liten bön kan jag väl få skicka med på vägen?

Älskade vän som svänger runt på dansgolvet. DU bestämmer. DU är solen i ditt eget universum. Det är kring DIG allting kretsar i DITT liv. Förminska dig aldrig till en stödplanet till någon annan.

Fråga dig själv: Vad är viktigt för mig? Vilka människor betyder något för mig? När känner jag att jag verkligen är mig själv? Och vad drömmer JAG om? Ta dig själv och dina drömmar på allvar.

Du äger din kropp. Var snäll emot den även om den under de närmaste åren kommer att bete sig lite märkligt. Svält den inte, stoppa inte fingrarna i halsen och somna aldrig hungrig. Men rasta den gärna då och då i joggingspåret eller på något annat sätt som du tycker om.

Lita på mig när jag säger att alla andra inte har fått mens och tuttar. Och att du inte är ensam om att ha hår på benen. Sminka dig om du tycker att det är kul. Tro inte på mirakelkurer men smörj gärna in dig med solskydd. Använd tandtråd.

Gråt inte över en misslyckad frisyr – det växer ut igen, jag lovar.

Pussas, hångla och ha sex när och om du själv vill. Inte för att någon annan vill eller har gjort det innan. Det finns bara en som kan avgöra när det är dags för dig. Du själv. Använd preventivmedel. Om någon tar på dig utan lov, berätta det. När någon tafsar på bussen eller tunnelbanan – och det kommer de att göra – säg då högt och tydligt så att alla hör: Kan du vara vänlig och ta bort din hand från min rumpa. Det är inte du som ska skämmas, det är han eller hon.

Du behöver inte vara smal, duktig och osjälvisk. Det är lika fint att vara mullig, stökig och hellre prata själv än lyssna på andra. Förmodligen roligare. Det är kul att ta plats. Och du sover bättre på nätterna när du slipper oroa dig för allt du inte sa och gjorde.

Ursäkta dig aldrig för att du säger vad du tycker. Och bli inte orolig om andra inte håller med. De har rätt till sin åsikt.

Kärlek gör ont ibland. Vänskap med. Det går över. Vissa människor är helt enkelt inte värda dig. Låt ingen, kärlek eller vän, bestämma hur du ska vara, klä dig, sminka dig och vilka du ska umgås med. Du har rätt att vara på ditt sätt.

Våga. Du kan så mycket mer än du tror och du vet aldrig innan du provat.

Prata med mig om allt du vill. Ingenting är för pinsamt, det finns inget vi inte kan reda ut. Jag finns här. Alltid.

Ha så kul på discot!

Amen.

Idag, fredag, är chatten stängd. Men vi kommer såklart att uppdatera bloggen som vanligt. Håll utkik!

Ni glömmer väll inte bort att tävla om finfina priser i vår Twilight tävling?! Klicka här för att delta!

Dagens låt önskades av Mathilda som skriver;

"Jag skulle vilja tipsa om en låt som jag brukar lyssna på när det känns mörkt, den brukar ge mig styrka. Texten är otrolig, stärker och ger hopp, tror att fler kan känna likadant om de lyssnar."

Idag, torsdag, är chatten öppen;

10-11,30, Ätstörningszonen
18-20, Ätstörningszonen
20-22, Öppen Linje

Jag trodde länge att brödbak var lika med svårt, tidskrävande och en stor risk att misslyckas. Men det stämmer faktiskt inte! Jag tycker att det är rogivande att baka bröd, att stå där och knåda och hacka ingredienser. Hittar man dessutom ett recept utan jäst så slipper man hålla på med jäsning. Idag bakade jag ett bröd som kallas för Hurtbullen. Jag hade köpt en god skinka och var sugen på något med russin (som man aldrig hittar om det inte är jul!) och nötter. Vill man så kan man byta ut russin mot t.ex. torkade, hackade aprikoser. Jag har svårt för lingonsylt men tyckte verkligen om brödet, sylten gjorde det bara saftigt!

Du behöver:
2 dl fiberberikade havregryn
5 dl vetemjöl
1 dl krossade linfrön
1 dl russin
1 dl grovhackade hasselnötter
2 tsk bikarbonat
1 tsk salt
4 dl yoghurt
1/2 dl flytande honung
1/2 dl lingonsylt

Gör så här:
Sätt ugnen på 200°C. Blanda alla torra ingredienser i en bunke. Rör i yoghurt, honung och sylt. Klicka ner smeten i en smord, avlång bakform (ca 1/2 liter). Grädda i nedre delen av ugnen i ca 1 timme. Stjälp upp limpan och låt den svalna under en bakduk.

Visste du att:
Hasselnötter innehåller mycket e-vitamin
Linfrön är rika på kostfibrer och omega 3
Lingon innehåller många olika vitaminer och är rika på kalium, kalcium, fosfor och magnesium.

Hurtbullen är alltså ett bra bröd som ger oss en del av de vitaminer och mineraler vi behöver få i oss. Vitaminer är livsnödvändiga för kroppen som inte kan producera dem själv och därför måste vi se till att få i oss dem via kosten. Visste du att e-vitamin är en s.k. antioxidant som hjälper cellerna att skydda sig mot fria radikaler? Vill du läsa mer om vitaminer och mineraler? Klicka HÄR. 

Lycka till med brödbaket!

Vi fick ett jättefint mail till bloggredaktionen, från Emma som läst vårt blogginlägg om självskadebeteende för ett par dagar sen. Emma ville inspirera andra och berätta om vad hon gjorde för att sluta skära sig. Det blev vi väldigt rörda och glada över. Därför publicerar vi Emmas mail här i bloggen.

---

Hej.
Såg på er blogg att ni gärna ville att man mailade in tips osv. om hur man kunde bli av med sitt självskadebeteende. Efter en ganska lång funderare om hur jag ska skriva detta tänkte jag nu dela med mig lite om hur det var för mig och hur jag löste det!
Jag är idag kvitt mitt självskadebeteende men tyvärr gav detta mig flera synliga sår.

Det är alltid svårt att göra sig kvitt en ovana. En sak som man tror får en att må bättre, men som man nu i efterhand ser bara skadat en. Det gjorde aldrig så att jag mådde bättre i slutändan utan bedövade bara den smärtan jag kände psykiskt. Det var därför jag skar mig för det mesta.
Jag insåg efter en hemsk händelse då jag skadat mig själv så att jag fick ligga på sjukhus och sy fler än ett stygn, att det jag gjorde kunde slutat helt fel. Jag ville aldrig dö, jag ville bara bedöva smärtan och ändå misslyckades jag och var nära det jag absolut inte ville, dö. Det spårade ur för mig och för att bedöva den smärtan jag kände krävdes det mer för varje gång. Därför ber jag att alla som får ta del av detta och som har det problemet jag hade, tänk efter och läs tipsen jag kommer ge.

Eftersom jag inte kände mig trygg med sjukhusets hjälp men ändå ville bli frisk tog jag tag i det hela själv.
Jag kan lova er en sak, första steget är det svåraste. Men när ni stått emot en gång blir det enklare för varje gång ni klarar det!
Jag misslyckades de första gångerna med att stå emot, men jag försökte på nytt och gav aldrig upp hoppet om att en dag bli fri från det. Jag hittade saker som fick tankarna på andra håll så att jag inte skulle tänka på att jag ville skada mig. Och bytte ut skadandet mot mer hälsosamma saker.

Här är mina tips:
Saker jag hittade på för att tänka på annat:
- Ritade (fick på så sätt uttryck för mina känslor)
- Skrev (ibland långa texter ibland små stycken. Det kunde vara om allt möjlig. Oftast positiva saker eftersom det för mig inte fungerade att "skriva av mig" om allt jobbigt)
- Jag lyssnade på positiv musik (musiken är en stor del av mitt liv och positiv musik får mig alltid på bättre humör)
- Jag städade mitt rum (det är alltid lika stökigt så det får en absolut på andra tankar)
-Jag hjälpte till med hushållsarbetet (bra för man kunde tigga till sig en extra peng som man kunde köpa något man gillar för. Och dessutom får man ett plus i kanten hos sina föräldrar och bäst av allt du får annat att tänka på)
- Jag sorterade mina pennor (efter jag använt de slängde jag alltid bara ner de i en låda och jag har hur många pennor som helst. Fast idag är de lite mer stiligt sorterat.)
- Jag sorterade cd-skivor,filmer allt möjligt efter bokstavs ordning.
- Jag började träna( kunde springa av känslorna. Och fick tankarna på annat håll)
- Jag tog mig en runda utomhus med min kamera (bra för man mår mycket bättre av frisk luft, solsken, naturen allt)
- Jag gick ibland bara ut och la mig på närmsta gräsplätt och funderade över hur underbara vissa saker i livet var.
- Mitt favorit knep var HÄSTARNA! De lyssnade alltid. Fanns alltid där för mig. Jag kunde alltid få en varm kram som gjorde hela mig lycklig. Om jag var ledsen kan jag alltid gå in hos de och när jag kommer ut mår jag toppen. De är så snälla och rara. Och en blick de ger dig när du är ledsen kan visa att de förstått. Och dessutom, om jag var i stallet skadade jag mig aldrig för jag ville aldrig visa mina bästa vänner (hästarna) vad jag gjorde mot mig själv. De förtjänar inte att få se när jag skadade mig. De kan ju inte göra något. Det var i alla fall en av mina tankar för att inte göra det!

Jag är idag fri från mitt självskadebeteende och mår bra. Jag tänker aldrig mer lösa ett problem genom att skada mig. Det är bättre att be om hjälp eller stanna upp för ett ögonblick och tänka efter. Det finns alltid något som man är nöjd med och tycker är kul. Men ibland kan det ligga gömt långt bak, men det är bara att leta och ALDRIG ge upp. Man ska må bra med sig själv och i sig själv, och gör man inte det är det inte rättvist mot sig själv att skada sig på grund av det. Tro mig det blir bara värre! Även om man inte ser det när man håller på!

Mitt sista tips: Ta hand om er!
Och berätta gärna för dina föräldrar att du mår dåligt och skadar dig. Blir de sura är det allra oftast för att de bryr sig. Ni är det viktigaste i deras liv! Detta fick jag tyvärr inte höra förrän jag var nära att gå bort, så jag berättar det för er nu. Jag vågade aldrig säga till mina föräldrar tidigare att jag mådde dåligt. Men efter jag hört att de bryr sig om mig och blir oroliga behöver jag inte oroa mig över något sådant mer. Så ta till er det och ha det alltid i bakhuvudet.

Många styrke-kramar Emma O.
Jag vet att ni klarar det. Ni får bara aldrig ge upp!

Dagens låt önskades av Hanna med motiveringen;

"Jag har lyssnat mycket på denna låt under min kamp mot svåra självskador och anorexia. Den får mig alltid att kämpa lite till. Den får mig också att tänka att det är aldrig försent för att börja om, att lägga det gamla bakom sig."

---

Vill du också önska en låt?
Maila låttitel, artist och motivering till [email protected]

Idag, onsdag, har chatten öppet;

10-11.30, Ätstörningszonen
18-20, Ätstörningszonen
20-22, Öppen Linje

Hej alla tjejer som chattade med mig på Ätstörningszonen ikväll!

Som ni märkte så försvann jag när det var tio minuter kvar. Det var min dator som tröttnade på att vara vaken och bestämde sig för att ta en paus. Efter lite skrik och panik lyckades jag kortsluta den och starta om, men när jag loggade in igen var flera av er redan borta! Jag är jätte ledsen för att vi inte fick avsluta våra fina samtal ordentligt och hoppas att ni inte blev ledsna. Vi kanske hörs en annan kväll? Ta hand om er och var snälla mot er själva!

Stor kram.

Här är ett youtube klipp som får min ögon att tåras varje gång jag ser det. Så tussigt!

Nu är det dags för sommarens andra tävling, den här gången lottar vi ut två stycken New Moon Deluxe boxar och en Twilight DVD. Boxarna innehåller filmen The Twilight Saga: New Moon, en poster, 6 vykort, en penna, ett bokmärke och ett armband, allt med Twilight-tema såklart.



Vill du vara med och tävla? Berätta i så fall om ett fint sommarminne och varför du valde att skriva om just det.

Vi vill understryka att vi lottar vinnarna, det handlar alltså inte om att skriva den "bästa" motiveringen utan om att delta. Kom ihåg att ange din mailadress, det är för att vi ska kunna kontakta dig om du vinner. Den kommer inte att publiceras, utan är bara synlig för oss på bloggredaktionen.

Är du på? Vad väntar du på då!? Kommentera inlägget och tävla! Tävlingen pågår i en vecka och avslutas på söndag kväll. Lycka till!

Priserna kommer från CDON.com

---

Vill du önska en låt på Tjejzonens blogg?
Maila artist, titel och motivering till [email protected], så kanske din låt blir dagens låt.

Idag, tisdag, är chatten öppen;

10-11.30, Ätstörningszonen
18-20, Ätstörningszonen
20-22, Öppen linje

---

Vill du önska en låt på Tjejzonens blogg?
Maila artist, låttitel och motivering till [email protected]

Nu har vi skickat iväg priserna till förra veckans tävling och redan idag kommer en ny upp. Är det någon som diggar vampyrer? Då får ni se till att titta in snart igen! :)

Stort tack till Rebecca som bidrog med böckerna♥

Godmorgon!
Idag, måndag, är chatten öppen;

10-11.30, Ätstörningszonen
18-20, Ätstörningszonen
20-22, Öppen Linje

---

Dagens låt önskades av Sofia, 14 år, med motiveringen;
"Den här låten gör mig glad och får mig att känna mig stark och självständig."

Vill du också önska en låt? Maila [email protected], så kanske din låt blir dagens låt på bloggen.

Idag, söndag, är chatten öppen;

19-20.30, Öppen Linje
21-22.30, Ätstörningszonen

Sex & Blandat är Nyheter24's nya sajt om sex, relationer och kropp för tonåringar och unga vuxna. Eftersom vi på Tjejzonen får många mail om just sex, att vara ihop med någon och hur ni ser på era kroppar blev vi nyfikna på Sex & Blandat. Därför tog vi ett litet snack med Hanna Fridén som är redaktör för sajten.


Foto: Hanna Fridén, Sex & Blandat

Vad är syftet med sajten Sex & Blandat?
- Syftet är att utbilda, roa och beröra. Praktiskt sexualundervisning, roliga tips och historier folk känner igen sig i.

Behövs det verkligen ännu en sajt om sex?
- De flesta sajter som rör sex där ute går under tre kategorier. Antingen ska det vara superporrigt och jättespexigt med en massa guider på de tjugo bästa dildosarna eller de grymmaste femtio ställningarna enligt Kama Sutra. Typ hängande apan och brinnande svärdet eller golande kycklingen och allt vad de heter. Eller så är det väldigt, väldigt kliniskt. Informativa sajter som informerar om olika könssjukdomar, anatomi och skydd. Den tredje kategorin är sajter som behandlar könsnormer, sexologi och queerteori.

Det vi vill uppnå med Sex & Blandat är att nå ut med viktig och rolig information till människor innan något tråkigt händer, och nå fram med information som folk annars inte tar del av. Viktiga sajter som rör könsnormer eller som har en hel del praktiskt information går folk i regel bara in på om de redan blivit drabbade av något eller om de redan är intresserade av ämnet. Vi tar upp vad sex är på riktigt. Inte något Hollywoodsex med hundra glittrande dildos eller tantrasex som räcker i flera timmar, inte ändlöst problematiserande som folk har svårt att relatera till. Vi försöker ta ner det på en nivå som faktiskt berör folk, som folk kan känna igen sig i. På ett avslappnat, roligt plan. Alla andra typer av sajter är också mycket viktiga, jag vill understryka att jag inte klankar ner på dem, utan snarare är oerhört glad över deras existens. Men vi behövs också!

Varför tycker du att det är så roligt att skriva om sex?
- Sex är en så stor del av livet, oavsett hur eller om du väljer att ha sex. Hur ditt sexliv ser ut, hur nöjd du är med det, återspeglar hur nöjd du är med dig själv och hur du mår i din vardag. Sex kan vara fantastiskt, men det kan också vara jobbigt, det kan vara förtryckande eller frisläppande. Men det är sällan som din läggning, hur du än utövar den, och hur folk ser på den inte påverkar ditt liv och hur du ser på dig själv.
Och om man ska sluta vara en fin öppensinnad jävel och komma med lite rakt på sak: Jag är ju en kåt jävel, kan inte rå för det. Lika bra att använda det där till något vettigt, alltså.

---

Vill du läsa Sex & Blandat? Klicka HÄR.

Dagens låt önskades av Johanna. Vill du också önska en låt?
Maila [email protected], skriv låtens titel, artist och gärna en liten motivering så kanske just din låt blir dagens låt.

Idag, lördag, är chatten som vanligt stängd.

Madicken Eriksson är nyss fyllda 17 år, något hon har lite ångest över eftersom hon tycker att hon ju nyss var ett barn. Madickens liv är fartfyllt och innehåller egna tävlingshästar, ridning, bloggen och vännerna. Du kan läsa Madickens blogg HÄR.

---

Nu ska jag berätta en historia för er, historian om en flicka som kämpat med ångest, självskadebeteende och livslusten i flera år. Den flickan är jag, en 17 årig tjej. Idag är jag en glad tjej som kämpar varje dag för att orka gå upp ur sängen och leva, en tjej som faktiskt aldrig trodde hon skulle överleva som ändå lever.

Men ja, hur började det hela? Jag vet egentligen inte det själv. Så länge jag kan minnas har jag varit rädd för känslan av att inte kunna andas, alltid gjort saker 10 gånger för få dom att kännas rätt, haft sömnproblem och känt mig ledsen. Alltid sett skepnader och haft låtsasvänner. Har alltid tryckt nålar i benen och armarna, kliat upp sår och tryckt pennor i armarna.
Men hela historien börjar när jag var 13 år och började skära mig. Men hur kom ens tanken i mitt huvud, vad hände? Jag färgade håret svart och började bära svarta kläder någon gång när jag var 13. Jag kände mig ledsen och färgen speglade lite hur jag kände mig. Självklart började folk gå på mig, började kalla mig saker och var allmänt elaka. Då sjönk jag ännu djupare, och en traumatisk händelse om jag hade förnekat i 2 år, trott att den aldrig hänt, dök upp i huvudet igen. Jag var så full med känslor, kunde inte hantera det. Helt plötsligt började jag höra röster. Skrikande röster som anföll mig när mörkret började falla och fick mig att skrika av rädsla. Rösterna skrek till mig hur dålig jag var, hur misslyckad jag var. Jag började se saker i mörkret och blev galen av rädslan. Kändes som jag flög till en annan värld där jag inte hade kontroll över mig själv. Helt plötsligt satt jag där med en vass nagelsax och skar mig på handleden. Smärtan lugnade mig, jag fanns i mig själv. Min själ var i min kropp. Varje gång denna mörka makt drog i mig kastade jag mig i panik mot rakbladen. Så fort jag hade chansen. Till en början var det små ristmärken, men det blev efter ett tag sår som var 1-5 cm breda. Livslusten var noll och jag började röka och dricka, som de allra flesta ungdomar i min ålder.

Konstigt nog, så klarade jag vardagen hyfsat bra när jag gick i åttan och nian. Jag hade kanonbetyg och var ofta en av de eleverna som läraren gillade. Men samtidigt fattar jag inte hur jag klarade det jag gjorde. Jag var i skolan nästan varje dag, gick ofta gömd under min lugg och i mina kläder. Men samtidigt var jag aldrig utanför, nej tvärtom. I början när jag sjönk långt ner så reagerade mina vänner på det, jag gick ofta med musik i öronen och var helt tyst. Men efter ett tag lärde jag mig vad människor ville se för att inte misstänka allt för mycket. Jag stängde ofta av och var med människor. Jag kunde skratta och le och vara jättesocial även fast ångesten skakade mig. I den vevan slutade jag även äta och började leva på alvedon och vatten. Jag kan inte säga så mycket mer om vintern 2008 än att jag kommer ihåg att jag tänkte på mat, och att jag red. Kommer inte ihåg någon skoldag, inte vad jag gjorde överhuvudtaget. Jag har bara läst i dagböckerna att jag skar mig djupt, inte sov och red. Samtidigt som jag kämpade med att dölja hur jag mådde. Jag gick nog hos BUP flera gånger i veckan den perioden och börja ta massor av piller för att må bra. Samtidigt tävlade jag med min ponny på en ganska hög nivå, och man kan väl säga att det var det enda ljuset i mitt liv då, mina framgångar och min ponny.

Om vi hoppar lite i tiden, så kommer vi fram till sommaren 2009, innan gymnasiet. Jag hade mått lite bättre i perioder men var ändå inte helt återställd.  En dramatisk hände och jag sjönk som en sten. Det var en kväll då jag fick psykbryt, skar mig och tog alla mina sömntabletter och lugnande för att få känna lugnet någon gång. Men jag sms:ade mamma och berättade i tid så dom kom hem och ringde ambulans. Jag fick dödsångest. Jag drogs mellan svart och vitt, mellan kramper och känslor i ambulansen. Sen vart det svart igen och jag vaknade upp på sjukhuset med kol i hela fejset. Kommer inte ihåg ett piss.

 

Denna händelse ändrade helt mitt liv. Jag kom hem och efter ett tag började saker klarna. Vad i helvetet höll jag på med? Varför ska jag varje dag tänka på döden, när jag kan tänka på livet? Jag har en häst, en familj och vänner som älskar mig. Jag bestämde mig för att byta tankemönster. Jag kämpade varje dag med att tänka på bra saker, och jag öste ut alla mina problem över min psykolog, som jag i princip bara hade suttit och hållit käften hos i två år. Jag gick upp varje dag och bestämde mig för att det här är en ny dag, låt se vad den kan visa mig.  Jag skrev även massor av listor om hur jag skulle göra för avleda min ångest, undvika mitt självskadebeteende och  hur jag skulle börja se dagen på ett bra sätt igen. Här är två av mina listor som jag tänkte låta er ta del av.

 

När jag har grym ångest så använder jag mig av dem här knepen för att avleda ångesten lite.
- Går ut och kramar min ponny. Brukar pyssla om henne då.
- Går ut och går en snabb promenad med peppande musik.
- Ritar en bild där jag ska klottra ner känslorna på pappret.
- Skriver av mig alla känslor, sen eldar jag upp det.
- Storstädar hela huset ordentligt.
- Ringer en vän och snackar om kul saker.
- Spelar spel med någon i familjen.
- Försöker skriva ett riktigt bra blogginlägg, så att jag tänker på annat.

För att hitta ljus i vardagen kan jag ge dem här knepen:
- Skriv ner positiva saker i ditt liv.
- Ställ dig vid spegeln och kolla på dig själv. Hitta vackra saker hos dig själv.
- Umgås med någon du tycker om väldigt mycket. Skratta och ha kul.
- Ät och sov! Det är dem grundläggande sakerna.
- Ta hand om dig själv. Ta ett mysigt bad med ljus, smörj in dig, fixa naglar och hår.
- Lägg upp mål för varje dag som du ska göra. Till exempel: Idag ska jag städa, gå ut med hunden och lägga mig innan 10. Skriv upp dem och fullfölj. Beröm dig själv!
- Sköt skolan ordentligt.
- Gör saker du tycker är kul, rid, spela spel, shoppa osv.
- Tänk på hur bra du är. Ingen är "värdelös".
- Ligg inte hemma och tyna bort. Tvinga dig själv att göra saker.

 

Ja men då undrar alla självklart, hur mår du idag då? Då svarar jag, jo tack bra. Självskadebeteende till lycka liksom. Men ändå sitter beteendet i mig. Håller jag i något vasst sköljer direkt impulserna över mig. Jag är fortfarande destruktiv, och kommer nog alltid vara det. Men jag kan hantera det nu. För mig är lyckan idag att orka gå upp ur sängen, se ljuset i vardagen, hoppa i det höga gräset, och vara med min älskade ponny. Jag kan även hantera min ångest, och mitt hat mot det förflutna nu. För mig är det lycka.

Som jag säger nu, jag har omvänt de dåliga erfarenheterna till bra. För vad vore jag utan mitt självdestruktiva förflutna och min tidigare panikångest? Nej jag vore inte jag ialafall. Mitt ordspråk: Tänk en dag då allt blir lättare, då kommer du vara så jävla stolt över att du klarade dig upp ur skiten.

Idag, fredag, är chatten stängd. Men bloggen kommer att uppdateras med veckans gästbloggare nummer två, Madicken Eriksson, en intervju med Hanna Fridén och kanske även en ny tävling med finfina priser. Håll utkik!

Foto: Hanna Fridén

Cissi Wallin föddes en kall marsdag 1985, men har typ världens varmaste, blödigaste hjärta. När hon inte är programledare för musik och relationsprogrammet P3 Star i P3 så skriver hon för Veckorevyn, Metro och andra tidningar då och då. Och så tragglar hon med sin debutroman, en bok om att vara typ vuxen men ändå inte alls. Cissi älskar 80-talsmusik, skräckfilm, London, mönstrade haremsbrallor och all sorts ost. En gång ville hon ta livet av sig men skippade det. Och det har hon aldrig ångrat. Cissi bloggar också, hennes blogg kan du läsa HÄR.

---

Jag är en brud som hatar brudjävlar

Det där första pyset. Ptsssyssch. Ölen smakade inte särskilt mycket sommar. Den smakade mer ångest. Fast sommaren var ju typ ångest. Vi var i Willes sjöbod på Smögen. Måsarna cirkulerade sådär aggressivt över oss och vår frizon. Jag var ensam med dem. Jag hatade ju tjejer. Tjejer var fega, brudiga, gnälliga och såna jävla dramaqaueens. Wille, Nick, Stefan och Joel. De älskade mig. Jag som alltid var så rolig. Inte som de andra brudarna. Deras bekräftelse strålade in, in genom mina porer, in i blodomloppet. Pumpades runt i kroppen med kvällens första öl. Den lilla svarta burken med guldtext. Stark. Direkt från Willes farsas gömma i garaget. Han märkte aldrig nåt, han var ju i Danmark en gång i månaden och köpte mer. Jag hällde i mig. Wille satte på Håkans ”Gårdakvarnar och skit” och vi skrålade ikapp. Som att vi var på väg in på Ullevi på en viktig match. Som att vi vässade våra hjärnor inför vårt livs derby. Snart skulle solen gå ner och jag skulle äga dem allihop, tänkte jag och öppnade en ny öl. Ptsssyssch.

 

Ångesten hade runnit av mig. Jag dansade i bara bikini till Smiths. Solens sista andetag glittrade i det salta havet framför sjöboden. Wille höll om mig, han dansade tätt intill. De andra rökte varsin joint. Nu var jag fri! Nu var jag någon! Och han älskade mig. Han slickade mig på halsen, och trots att jag hatade det älskade jag det.

 

När man är tom. När man vänt ut och in på magsäcken så många gånger att det bara kommer gul vattnig galla. När tårarna sprutar okontrollerat och man hyperventilerar av panik över att det känns som alla vägar in för luft är igenkorkade. Jag hade smugit iväg. Satt på huk på bryggan, precis vid kanten och blundade. De fick inte se mig såhär. De fick inte få ännu ett kvitto på att jag inte klarar lika mycket som dem. Jag är ingen jävla brudjävel.

 

Wille hade aldrig gjort något mot min vilja, det hade han inte. Visst, jag hade knullat med honom för att vara schysst. Annars ville de ju inte ha mig. Visst, han hade tagit bilder efteråt som jag vet att de andra sett, trots att han lovat att det bara var våra bilder. Mina och hans. Men han ville ha mig. Ingen annan ville ju ha mig. Inte som han. Jag spydde upp den sista gallan och torkade mig runt munnen med baksidan av handen. Trasslade upp håret, bättrade på läppglanset i den spruckna Hello Kitty-spegeln. Nu är jag med igen. Nu kan jag vara med dem, som dem igen. Jag gick tillbaka. Och benen darrade inte ens längre.

Eftersom det inte blev någon gästblogg förra veckan kompenserar vi er läsare med TVÅ gästbloggar två dagar i rad. Det ni. Under dagen kommer vi att publicera Cissi Wallins gästblogg, och jag lovar er, ni kommer inte att bli besvikna. Och under morgondagen får vi besök av coola Madicken som driver en blogg om självskadebeteende och hennes väg därifrån.

Idag, torsdag, är chatten är öppen;

10-11.30, Ätstörningszonen
20-22, Öppen Linje

Tjejzonens verksamhet består dels av chatt och mail. Men hos oss kan man också få en storasyster i fysisk form, en tjej som är ca 10 år äldre än en själv som man träffar ett par gånger i månaden och hittar på saker tillsammans, fikar, går på bio, eller bara pratar. Man kan också få en storasyster på nätet, om man till exempel inte bor i Stockholm där Tjejzonen finns. Här publicerar vi en text skriven av en volontär på Tjejzonen som nyligen blivit storasyster. Den handlar om konsten att lyssna.

---

Om konsten att lyssna

 

Jag har nyligen blivit Storasyster på nätet. Min lillasyster är 10 år yngre än mig och våra första samtal är trevande. Vi lär känna varandra, skojar, upptäcker att vi är lika och olika. Jag får lära mig en massa nya förkortningar på nätet och känner mig mossig med hon är gullig och verkar tycka det är kul att lära ut. Vi har mycket gemensamt och ibland suddas åldersskillnaden totalt ut. Vi är då bara människa till människa. Jag försöker lyssna helhjärtat, och funderar över hur jag kan leda samtalet utan att vara ledande. Jag misstänker att hon vill prata om svårare saker men samtidigt är det så mysigt att bara prata vardag. Och inte kan jag dra ur henne allvarligare ting?

 

Hur är en god lyssnare? Allvaret tror jag får komma när tiden är mogen.  Och förtroende byggs förhoppningsvis upp med tiden.

När jag själv var tonåring var det inget hellre jag ville än att bli hörd och förstådd. Lyssnad på. Dock upplevde jag länge att det inte riktigt fanns någon där, och jag vågade inte söka efter någon som kunna ge mig det stöd jag behövde. Av en slump hamnade jag på en ungdomsmottagning så småningom och blev slussad till en terapeut som jag nog kan säga förändrade mitt liv. Eller snarare hjälpte mig själv att förändra mitt liv. Hans främsta verktyg var just att helt enkelt lyssna utan att fördöma, ta på allvar och stötta.

 

Jag tycker att alla lillasystrar som anmält sig till Tjezonen är väldigt modiga tjejer och jag hoppas att de vågar ta för sig och dela med sig av det som bekymrar och kan vara svårt. Kan vi storasystrar inte hjälpa själva, hittar vi tillsammans med Tjejzonen kanaler som leder till vidare hjälp.

Och vill man bara prata av sig om mest vardagliga ting är då är det sådant vi pratar om. Vitsen är att vi finns där och lillasystern får leda samtalet dit hon är mogen och vill ta det. Jag är väldigt glad över att få ha kontakt med just min lillasyster och hoppas jag kan tillföra hennes liv något gott.

Tjejzonen har nu lottat fram två vinnare av ett varsitt exemplar av Mia Törnbloms bok Självkänsla nu. Uppgiften var att berätta om en sak man tycker är kul att göra och varför.

Johanna:
Jag gillar att teckna och har gjort det så länge jag kan minnas. Att kunna skapa något med hjälp av bara pennor tycker jag är jättekul. När jag ritar är det bara jag och ingen annan som bestämmer hur pappret kommer att se ut när teckningen är färdig. Det är som att jag kommer till en annan värld när jag skapar, en fantasivärld, där jag kan vara mig själv. Tecknandet gör mig glad och lycklig. Två känslor som oftast hör ihop, och som jag gärna hade velat känna jämt.

Emma:
Jag ÄLSKAR att åka ut till hästarna Stallet/Betet beroende på var de är. Finns inget mysigare än att spendera tid med de. Är amn ledsen blir man alltid på bättre humör och är man glad så är de glada för du är glad. De finns alltid där om du har det svårt och de lyssnar alltid på dig. Tycker det är fantastiska djur som kan ge en så mycket glädje och kärlek. Missbrukar man inte kärleken man får av hästen eller är elak mot den så har man kärlek och en trogen vän som aldrig försvinner från en. Alltid kul att komma någonstans där man bara kan njuta och må bra och koppla bort alla problem i världen :D

Grattis, grattis, grattis till er! Om ni skickar era adresser till [email protected] så ser vi till att ni får er bok via post så snart som möjligt.

Och ni andra, misströsta inte, vi kommer att lägga upp fler tävlingar inom kort med riktigt fina priser. Håll utkik!

Melissa horn - Sen en tid tillbaka

Idag, onsdag, är chatten öppen som vanligt;

10-11.30, Ätstörningszonen
18-20, Ätstörningszonen
20-22, Öppen Linje

Idag kl 14.00 kommer de två vinnarna av Mia Törnbloms bok Självkänsla nu att offentliggöras här på bloggen.
Missa inte det!!

Natasha Illum Berg heter Afrikas första kvinnliga storviltsjägare. Hon är bosatt i Tanzania, men född och uppvuxen i Sverige. Hon sommarpratar om att jaga, skriva böcker och om att våga stå öga mot öga med ett lejon, både bokstavligt och bildligt. Lyssna på hennes sommarprat HÄR.

Hej tjejer!

Ni glömmer väll inte bort att vara med i vår tävling? Vid midnatt stängs tävlingen och imorgon presenteras två vinnare av Mia Törnbloms bok Självkänsla nu. Du har fortfarade en chans att vara med! Kommentera inlägget vi länkar till nedan.

Tveka inte, klicka här för att tävla om Mia Törnbloms böcker!

Idag, tisdag, är chatten öppen som vanligt;

10-11.30, Ätstörningszonen
18-20, Ätstörningszonen
20-22, Öppen Linje

Tyvärr utgår kvällens chattpass kl 18-20 på Ätstörningszonen på grund av personalbrist. Vi beklagar detta, men ibland händer oväntade saker och det är svårt att hitta någon som kan ersätta med kort varsel. Men chatten på Öppen linje är som vanligt öppen kl 20-22 ikväll.
/Bloggredaktionen

Thintin Strandman grundade Tjejzonen, som faktiskt från allra första början hette Frizonen, 1998. Här berättar hon om hur allt började.




Vem är du?
Jag är född i Örnsköldsvik men flyttade som 18 åring till Stockholm. Idag är jag sambo med Eje och har 2 katter som heter Hilding och Börje. Vi har precis flyttat tillbaka till Stockholm efter 3 år på Gotland och nu bor vi i ett litet hus ute i skogen utanför Upplands-Bro. Jag har ett vikariat som utbildningsproducent på Riksutställningar i Visby sedan 2 år tillbaka. Älskar att vända på saker, hitta nya vägar till lösning och mitt personliga mål i livet är balans. Jag är en person som tror på förändring och på människors vilja, kraft och kapacitet och jag brinner för jämställdhet och rättvisa. Har även stort behov av kreativitet i mitt liv, hälften av liv har jag arbetat med teater och mask, jag försöker alltid låta den kreativa delen av mitt jag få tid och utrymme.

Du startade Tjejzonen, som först hette Frizonen, 1998, varför?
Orsaken till varför Tjejzonen hette Frizonen i början var för att det var en frizon för tjejer. Men genom åren så insåg vi att många undrade vad det var Frizon för och då valde vi att tydliggöra vilka vi jobbade med och för så därför kom vi fram till att Tjejzonen skulle vara ett bättre namn.

Hur föddes idén?
Idén föddes en vinterdag 1995 i Västra Frölunda när jag och min kurskamrat gick och bollade idéer om vad man borde starta för verksamhet. Då kom vi båda fram till att det behövdes en satsning på tjejer och unga kvinnor.

Hur gick det till?
Vi bestämde oss för att det skulle gå och drivkraften för oss var behovet av verksamhet för unga tjejer. Vi startade tillsammans Frizonen i Göteborg 1996 och därefter startade jag Tjejzonen i Sthlm 1998. Det handlade mycket om att testa, testa och testa igen utan att förlora hoppet och ge upp. Våga tro på sin idé men även ge människor man möter och söker upp, tid eftersom de oftast inte såg målet med idén så tydligt som jag gjorde. Det tog mycket tid och kraft men det var värd det!

Varför tyckte du att Tjejzonen behövdes då?
Jag tror att Tjejzonen säkert hade behövs innan 1998. Visst kan det vara så att det egentligen handlar om mitt eget uppvaknande om orättvisan mellan könen och att jag i mitten av 90-talet började se vilket samhälle jag levde i och hur skevt det var med t ex fördelningen av de ekonomiska resurserna och hjälpinsatserna. Jag arbetade då även med unga människor och pluggade till ungdomspedagog och fick hela tiden se och höra att tjejer ville och behövde en plats som var deras där de kunde få hjälp som inte var kopplad till Socialen, BUP eller liknande verksamhet. Det fanns även behov av en plats, en frizon där de unga tjejerna kunde få allt handlingsutrymme utan att behöva kämpa till sig en plats.

Varför behövs Tjejzonen idag?
Det kanske man egentligen inte ska fråga mig om utan tjejerna. Men tills vi har ett jämställt samhälle tror jag att behovet kommer att finnas och så länge tjejer mår dåligt utan att få hjälp och stöd som de vill ha och behöver så kommer vi att jobba för och med dem. Vi bygger hela vår verksamhet på vad tjejerna vill ha, behöver och efterfrågar, det är alltid vårt mål. Så vi lyssnar på tjejerna och så länge de behöver och vill att vi finns, så kommer vi att finnas där.

Vad gör du på Tjejzonen idag?
Jag är styrelseordförande på Tjejzonen och mentor till Lotta som är verksamhetschef.

Vad är jämställdhet för dig?
När vi alla, oavsett vårt (socialt konstruerade) kön, har samma möjligheter, rättigheter, skyldigheter och värde i samhället.

Vem är din idol?
Min förebild är min farmor. Hon var en stark, bestämd, mjuk och driven kvinna som jag alltid har med mig i mitt hjärta.

Vilket är ditt bästa sommarminne?
När jag och min sambo bestämde oss över en natt att åka på semester, packade bilen och åkte ner till Europa utan något riktigt mål. Vi bodde ena dagen på hotell och andra dagen i tält. Hela semestern reste vi utan mål och allt blev precis som det skulle för målet vara att njuta av livet.

Vi har precis fått veta att Öppen linjes chatt inte var öppen igår kl 19-20.30 som den skulle ha varit. Det ber vi så hemskt mycket om ursäkt för. Vi hoppas att ni inte satt och väntade på oss förgäves. Förlåt.
/Bloggredaktionen

Hej tjejer!

Ni glömmer väll inte bort att vara med i vår tävling? Tyvärr ligger vi lite efter med att godkänna kommentarer, så de bidrag som redan har kommit in syns inte ännu.

Tveka inte, klicka här för att tävla om Mia Törnbloms böcker!

Those Dancing Days med Hitten.

---

Vill du önska en låt? Skicka ett mail till [email protected] eller kommentera ett inlägg :)

Idag, måndag, är chatten öppen;

10-11.30, Ätstörningszonen
18-20, Ätstörningszonen
20-22, Öppen Linje

Jag tror att många gånger hade vi kunnat må så mycket bättre om vi hade vågat vara lite själviska. Med självisk menar jag inte att man på något sätt ska vara elak mot någon annan. Det är absolut inte vad det handlar om. Jag menar att vi måste bli bättre på att tänka på oss själva och inte alla andra i första hand. Vi borde inte tänka så mycket på vad alla andra tycker och tänker om oss hela tiden, för det är ditt eget liv du lever och ingen annan än du själv kan säga vad som är rätt eller fel.

Jag vet att det är jättesvårt att ta sig ur jobbiga situationer och i vissa perioder då det känns som att lidandet aldrig kommer ta slut vill man bara ge upp. Jag vet att många av er tänker så. Det har jag också gjort. Det finns dock en sak som jag tänkt mycket på. Självklart måste man få lov att må dåligt ibland, men precis som vi tillåter oss själva att må dåligt, så måste vi också kunna öppna dörren till glädje, eller hur? Varför är det så svårt att må bra, när det är så himla enkelt att må dåligt? Det borde vara precis tvärt om. Jag säger inte att det här gäller alla, men för mig har det nog handlat mycket om att jag inte tyckt att jag förtjänade att må bra. Tro mig, alla förtjänar att må bra! Jag vågade inte må bra för att jag trodde att de som stöttade mig och fanns där när jag mådde dåligt skulle försvinna när de inte "behövdes" mer. När jag tillslut vågade släppa den tanken och lita på att de skulle finnas kvar, så mådde jag så mycket bättre och till min stora glädje fanns de fina människorna som jag tyckte så mycket om, kvar i mitt liv. Vad jag vill säga är, våga släppa tankarna. Våga göra något oväntat för förbättring. Att bryta ett invant mönster är bland det bästa du kan göra för att inte fastna på samma ställe i livet. Gå en annan väg än vad du brukar, prova någon ny mat, ring någon som du saknar men inte pratat med på länge, le när du går förbi någon så får du med stor sannolikhet ett leende tillbaka och då har du inte bara gjort en god gärning för dig själv utan även för någon annan!

Mest av allt vill jag säga: Glöm aldrig att ni alla är ovärderliga! Ta väl hand om er och ge er själva en stor kram för att ni är bäst! Kämpa på, jag vet att ni kan!

/Helena, 18 år

Idag, söndag, är chatten öppen:

19:00-20:30 Öppen linje
21:00-22:30 Ätstörningszonen

Ta hand om er!

Vi fick en kommentar från en anonym läsare med en fråga:

Hej. Min kompis och en lärare säger att jag nog har anorexia men jag är rätt säker på att jag inte har det. Hur ver man om man har det?

Hej! Du är inte ensam, flera tjejer hör av sig till oss just för att de undrar om de har en ätstörning. Om du vill läsa på om ätstörningar och hur man blir frisk kan du klicka här för att komma till netdoktor och här för att komma till ätstörningar.se: s enkla test. Vill du prata med oss är nästa chattpass på ätstörningszonen imorgon söndag klockan 21:00-22:30. Adda oss på MSN: [email protected]. Om du inte vill chatta med oss och har fler frågor kan du istället skicka ett mail till [email protected] eller lämna en kommentar här på bloggen.

Kom ihåg att du förtjänar att må bra och att det finns hjälp att få!

Tidigare har vi efterlyst bilder till bloggen, bilder som ni själva tagit eller bilder som gör er extra glada bara. Helena har skickat i de här superfina bilderna till oss! Enjoy.



Min familj på våran båt 1 januari 2009


Min hund Hampus på en brygga i Kungsbacka skärgård


Jag under vattnet på Sardinien


Solnedgång vid Skallekroken, mellan Varberg och Falkenberg


Solnedgång vid Glommen, utanför Falkenberg

---

Har du fångat några vackra ögonblick som du vill dela med dig av?
Maila till [email protected] så publicerar vi dem på bloggen!

Idag är chatten stängd.

Hoppas att ni får en fin dag!♥

Får vi lov att presentera: sommarens första tävling! Vi lottar ut två stycken exemplar av Mia Törnbloms bok Självkänsla nu! Tävlingen avslutas på tisdag klockan 23.59 :)

För att delta i tävlingen ska du kommentera det här inlägget och berätta kort om en sak som du tycker är kul att göra och, om du kan, varför. Kom ihåg att ange din mailadress. Den kommer bara att synas för oss på blogg-redaktionen och behövs för att kunna kontakta dig om du vinner.

Vi vill understryka att vi lottar ut böckerna, det handlar alltså inte om att vara "bäst" utan om att delta. Lycka till!

---

Om boken:

Med låg självkänsla spelar det ingen roll vad vi erövrar eller hur högt vi når - vi kommer ständigt att vara rädda för att misslyckas. Vi kan inte heller uppskatta det vi uppnått utan måste hela tiden uträtta mer. Vi klarar varken av komplimanger eller kritik - och i slutändan kan vi förlora vår livslust. På ett enkelt och tydligt sätt visar författaren hur vi kan stärka självkänslan och bli medvetna om den egna personlighetens värde.

Tyvärr blir texten från veckans gästbloggare försenad... Medan vi väntar på den vill en av volontärerna berätta om sin förebild - en riktig power woman!

---

Jag vill berätta om en av mina stora förebilder och inspirationskällor, hon heter Elisabeth Massi Fritz och jobbar som advokat. Jag har tyvärr aldrig träffat henne eller tagit initiativet till att meddela henne om hur otroligt cool jag tycker att hon är men hoppas att få chansen att göra det en dag. Elisabeth jobbar med brottsoffer är den enda advokaten i Sverige som är specialiserad på hedersrelaterat våld. Det betyder att hon hjälper kvinnor och flickor som på grund av sitt levnadssätt blir utsatta för våld, förtryck och i värsta fall mord av sina släktingar. När hennes dotter var nyfödd hjälpte hon Pelas syster att vittna mot sina morbröder som hade hjälpt till att mörda Pela, hon hade levt för "svenskt" och tack vare den otroligt modiga systern och Elisabeths jobb dömdes de till livstids fängelse. Hon är en av dem som talar högt om att man ska ändra lagstiftningen så att det ska räcka med att en kvinna säger NEJ för att det ska räknas som en våldtäckt i lagens ögon. Jag glömmer aldrig dagen när hovrätten slog fast att Elisabeths klient visst hade blivit våldtagen av "Stureplansprofilerna", även om hon ville från början. I författande stund biträder hon en av kvinnorna som blivit illa behandlade av "Polismästaren".

Elisabeth har valt bort det mycket mer välbetalda jobbet som bolagsjurist för att slåss för andra kvinnor, kvinnor som verkligen behöver hjälp. Hon sitter bredvid dem i rättssalen och stöttar dem när de blir utfrågade om hemska övergrepp. Hon försvarar kvinnors rättigheter. Hon är en av anledningarna till att jag valde att börja studera juridik och jag längtar tills jag är klar och får jobba med precis samma sak.

Vill ni veta mer om henne tycker jag att ni ska lyssna på hennes sommarprat från 2008.

För några dagar sen gjorde jag och min sambo sushi hemma. Då tänkte jag på er. (Jag tänker på er ofta). Många av er som chattar med oss har mycket ångest och jag tror faktiskt att göra egen sushi på många sätt kan vara ångestdämpande. Man får kladda, pilla och greja med händerna, gärna tillsammans med någon annan. Det är roligt, känns kreativt och är väldigt gott att äta. Och så kan man skratta åt hur fula bitarna blir sen i jämförelse med dem man får på sushirestaurang.


(Klicka på bilderna så blir de större).

För att göra sushi behöver du:
Sushiris
Risvinäger
Socker
Noriark (de där gröna som håller ihop själva sushirullarna)
Fyllning (jag brukar fylla mina rullar med tonfisk, röd lök, en klick majonäs, morot och gurka)
Topping (jag brukar toppa med lax, avocado och bamseräkor)
Bambumatta (som ligger under noriarket på bilden, men det går lika bra med en kökshandduk.)
Ätpinnar (just for the fun of it)
Soja
Wasabi



Steg 1
Tillaga riset, antingen i kastrull eller i riskokare. Det står på förpackningen hur man gör, det kan vara lite småknepigt att lyckas med riset första gången. Det är själva riset som gör sushin, brukar man säga.

Steg 2
Låt riset svalna. Det är en smart idé att hälla ut riset på en stor tallrik och inte låta det stå kvar i kastrullen och svalna då det oftast inte blir riktigt kallt i botten då. När riset svalnat häller du på risvinäger (som du tidigare hettat upp tillsammans med sockret tills sockerkristallerna smält, det står också på förpackningen hur man gör.)

Steg 3
Placera ett noriark på bambumattan (eller kökshandduken) med den glansiga sidan neråt. Häll sedan på ris längs ena kanten (alltså inte i mitten som på bilden, haha, där gjorde vi ett utav våra misstag) och häll sedan på det du vill fylla dina sushirullar med ovanpå riset.

Steg 4
Rulla. Och det här, mina vänner, är den mest kritiska biten. Det är svårt att rulla sushi bra! Och ännu svårare att skära upp bitarna sen! Men skam den som ger sig, som man brukar säga.

Steg 5
Ät och njut! Servera tillsammans med soja och wasabi. Även om bitarna ser lite snea och vinda ut brukar de oftast bli väldigt goda i alla fall. Passa gärna på att äta med pinnar, det blir roligast så.

---

Visste du att Toshiko Lee öppnade den första japanska restaurangen i Sverige?
Året var 1974 och hon serverade då sushi för första gången i vårt avlånga land. Enligt Lee motverkar vinägern i riset trötthet och ålderskrämpor. Och kanske förlänger sushi även livet? Japan är i alla fall ett land där många lyckas bli väldigt gamla, så vem vet.

Idag är det fredag, och ni vet väll vad det betyder? Det är dags för veckans gästbloggare! Håll utkik under dagen för att läsa vad veckans power woman har att berätta.

Ta hand om er!

Hej! Hoppas egentligen att ni inte läser det här förens sent ikväll och att ni är ute och njuter av solen. Om ni kan - gör det och tänk på alla oss som måste sitta inomhus och jobba :) Om ni är ensamma och inte vet vad ni ska göra utomhus kan ni ju alltid lyssna på någon av sommarpratarna som vi tidigare tipsade om eller lyssna på lite musik och drömma er bort. Det är härligt att dagdrömma! Jag brukar dagdrömma om:

- Hur jag skulle vilja inreda min lägenhet
- Hur jag skulle vilja att mitt liv såg ut om 10 år
- Hur mitt liv skulle se ut om jag jobbade med något otippat: typ på cirkus, med läkare utan gränser eller om jag var en rockstjärna.

Brukar ni dagdrömma? Vad tänker ni på då?

När huden utsätts för sol kan den bilda d-vitamin som skyddar mot många sjukdomar, bl.a. tarmcancer, benskörhet, depression och schizofreni. Men kom ihåg att sätta på er en hatt och använda solkräm bara - annars kan solen få motsatt effekt och bli farlig, så fort huden blir röd måste man skydda den extra mycket. Men det vet ni säkert redan! Läs mer här och här. Sola säkert!

Idag, torsdag 8 juli, är chatten som vanligt öppen;

10-11.30, Ätstörningszonen
18-20, Ätstörningszonen
20-22, Öppen linje

Tjejer! Ni vet väll att NI är en stor del av Tjejzonens blogg? Det är fritt fram att skicka in bilder, teckningar, noveller, dikter, tips, tankar eller vad som helst som ni vill dela med er av! Släng iväg ett mail till [email protected]!

Det finns verkligen otroligt många fina förebilder där ute om man bara vågar se det och ta åt sig.

Ni på Tjejzonen är bland de finaste människor jag mött, eller mött och mött, har tyvärr inte träffat någon av er i verkliga livet men hoppas på att få göra det snart. Även två personer som jag träffade senast igår. En skolsköterska som jag hade när jag gick i 1:an-5:an och hennes man. De var även våra grannar tills de flyttade dit de bor nu. Världens goaste människor och de får mig alltid på bra humör. Jag älskar kramar och det finns det ingen brist på hos dem. Susanne Fellbrink som jag skickade in en låt med tidigare är också en otrolig förebild. Jag fick kontakt med henne genom en blogg. Hon är ambassadör för 2,6 miljonerklubben i Sundsvall och hon gästbloggade där en vecka. (2.6miljonerklubben.se). Jag kommenterade hennes inlägg och fick så fina och ambitiösa svar tillbaka. Hon är en underbar person som verkligen vill alla väl! En ängel här på jorden. Precis som ni!

Av läsaren Helena



Tjejzonen - bra förebilder tycker Helena

---

Finns det någon som har inspirerat eller motiverat dig någon gång? Skriv och dela med dig, antingen till [email protected] eller genom att kommentera inlägget!

Igår var jag på lite dåligt humör, ni vet så där som man kan vara ibland. Man har liksom inte lust att göra någonting alls. Bara lägga sig ner och självantända. Då gick jag på cirkus. Så fort jag klev in på cirkusområdet blev hjärtat lättare och ett leende spreds på mina läppar. En explosion av färger och doften av sockervadd som sticker i näsan, clowner och akrobater och elefanter som bajsar mitt under föreställningen. Allt är bara galet. Talesättet "less is more" finns liksom inte på kartan för det kringresande sällskapet. Det är mitt tips till er, kommer det en cirkus till er hemort i sommar (eller en ort i närheten), åk dit! Det är (nästan) omöjligt att inte bli glad av cirkus.

Igår råkade vi på Tjejzonen klanta till oss och skriva in att chatten på Öppen linje var öppen kl 18-20 då det ju såklart var Ätstörningszonens chatt som skulle vara öppen då. Det orsakade viss förvirring hos oss och kanske även hos er. Vi ber så jättemycket om ursäkt för det. Skäms på oss.
/Bloggredaktionen

Idag, onsdag 7 juli, har chatten öppet;

10-11.30, Ätstörningszonen
18-20, Ätstörningszonen
20-22, Öppen linje

Här kommer ytterligare ett tips på en sak man kan göra, det fina med den här saken är att man kan göra den både inne och ute, natt och dag, sittandes och på språng - bara man har en mp3 spelare, radio eller en dator.

Mitt tips till er är att klicka HÄR för att komma in på sr: s hemsida, där hittar ni arkivet för deras program Sommar i P1. Under sommaren får en person om dagen 1,5 timme på sig att berätta något som känns viktigt för honom eller henne och spela sin favoritmusik. Jag har gått igenom deras arkiv och plockat ut ett par stycken som jag tycker är coola. Hittar ni någon som jag inte har tänkt på, har ni en favorit eller vill ni diskutera vad de pratade om? Kommentera inlägget eller skicka ett mail till [email protected]!

2006-08-11 Helene Sjöholm
2007-07-07 Anja Pärsson
2007-07-23 Mia Törnblom
2008-06-30 Elisabeth Massi Fritz
2008-07-20 Robyn
2008-08-11 Carin Götblad
2009-07-09 Malin Baryard
2009-07-07 Nour El-Refai
2009-07-16 Ann Heberlein
2009-07-30 Laleh
2010-07-05 Anna Carrfors Bråkenhielm

Vi tror att det finns många fina förebilder där ute, personer som kanske utan att veta det har motiverat dig. Kanske någon på din skola eller från en film? Kanske är det någon som står dig nära eller någon du aldrig har träffat. Om det finns någon som har inspirerat eller kanske hjälp dig genom något svårt och du vill berätta lite om den personen kan du maila till [email protected] eller kommentera inlägget så lägger vi upp just din förebild. Tänk om din text kan hjälpa en annan tjej? Håll utkik under kategorin "Fina förebilder".  

---

Först ut är Lotta på Bråkmakargatan. Jag tycker att hon är en bra förebild eftersom hon är självsäker och kör sitt eget race, hon är modig, struntar i vad andra tycker och hon tror på sig själv. Jag gillar speciellt att hon är så övertygad om att hon kan allt, precis allt, möjligen utom att åka slalom. Tänk om man kunde ha den inställningen lite oftare!

En självsäker liten tjej som kör sitt eget race.

Idag, tisdag 6 juli, är chatten öppen;

10-11.30, Ätstörningszonen
18-20, Öppen linje
20-22, Ätstörningszonen

Dagens låt önskades av Celicia med motiveringen;

"Älskar den här låten. Den får mig alltid glad. Helt varm i hjärtat. Bilder på alla jag älskar rullar framför mina ögon. Love it."

Hej tjejer!

Ikväll var det många som ville chatta med oss och tyvärr hann vi inte med alla. Jag hoppas att ni kommer tillbaka och att ni inte blev ledsna. Som en liten kompensation så bjuder jag på ett av mina favorit-klipp på youtube, världens sötaste lilla valp som försöker lära sig att rulla runt! Ta hand om er ikväll så hörs vi en annan dag. ♥

Dagens låt önskades av Elise, med följande motivering;

"Hej! jag såg att man kunde få önska en låt och då har jag den ultimata power-låten! Iamx - kingdom of welcome addiction. Den får mig alltid att känna mig mäktig och som att jag kan klara allt!"

Idag, måndag 5 juli, är chatten öppen igen som vanligt. En nyhet är dock att vi tagit bort chattpasset kl 12.30-14 då ni var så få som chattade med oss då. Istället är vi fler som chattar på kvällarna eftersom ni verkar vilja chatta mest de tiderna.

Idag är chatten alltså öppen de här tiderna;

10-11.30, Ätstörningszonen
18-20, Ätstörningszonen
20-22, Öppen linje

Ikväll är chatten öppen igen, de här tiderna gäller;

19-20.30, Öppen linje
21-22.30, Ätstörningszonen

I torsdags skulle Ätstörningszonens chatt varit öppen kl 18-20. Men det var den inte, pga lite tekniska problem. Det kändes dumt och det är vi på Tjejzonen mycket ledsna för. Men tyvärr sånt som händer.

Dagens låt önskades av Helena med följande motivering;

"Här är en låt som motiverar mig väldigt mycket att fortsätta kämpa när allt känns tungt och att tro på mig själv när ingen annan gör det. Lever idag heter den och är skriven och framförs av Susanne Fellbrink. Hoppas på att den kommer med på bloggen så att den kan motivera andra tjejer på samma sätt som den motiverat mig."

---

Vill du önska en låt som vi lägger upp på bloggen?
Maila [email protected] och skriv låtens titel, vem som framför den och varför just den låten är speciell.

Idag, lördag 3 juli, är chatten stängd. Men vi öppnar igen imorgon. Och bloggen kommer såklart att uppdateras under dagen, som vanligt.

Idag hittade en massa nya läsare hit efter att Bloggkommentatorerna var så snälla och länkade till oss, tack för det!

 

Vi hoppas att alla nya och gamla läsare fortsätter att titta in här då och då, mycket kul är på gång! Och kom ihåg att det går bra att maila oss om ni tycker om att skriva, rita, fotografera eller, tja, vad som helst. Hör av er till  [email protected] så kan vi publicera det på bloggen.

 

Ta hand om er tjejer!

Hej tjejer!

Igår på chatten fick jag frågan vad man kunde göra på sommarlovet, förutom att bada. Vilken bra fråga! Nu tycker jag att vi gör en gemensam kraftansträngning och försöker hitta på saker man kan göra när dagarna känns långa. Här kommer mina tips:

Baka en kaka, läsa en bok, skriva dagbok, ta sovmorgon, gå ut i skogen, plocka blommor, måla naglarna, skriva sina memoarer (eller göra en best-of sammanfattning av sin blogg), hälsa på mormor, gå till biblioteket, titta på alla avsnitt av sin favoritserie, måla om en pall, skriva en novell, lyssna på musik, äta jordgubbar, sy något, gå till ett museum, läsa tjejzonens blogg, rensa garderoben, gå till Myrorna och hitta den där prylen man inte visste att man letade efter, äta en ny glass varje dag, framkalla lite bilder och göra ett album, bygga en kojja och läsa en fantasybok där inne, överraska en kompis på jobbet, gå på parkteatern (googla! finns i fler städer än Stockholm!), fläta hela håret och sedan fläta ut det, ta ett bad sent på kvällen, sticka en halsduk till vintern, bestämma sig för att lära sig något nytt (typ allt om en drottning) och göra det, baka maränger, äta maränger, tänka på vart man vill vara om ett par år och fundera på hur man ska ta mig dit, rita sitt drömhus och inreda det, bläddra i en tidning och välja en sak man vill få på varje sida, fylla sin musikspelare med musik och lyssna på den under ett träd, gå till ett stall/hage och klappa hästar, sätta sig på en bänk och titta på människor – fantisera om deras liv.

Kom igen nu tjejer – vad kan man göra?

Kom ihåg att man mår bra av sol och ljus, så försök ta er ut!

Äta lite god sommarfrukt kanske?

Varje fredag gästas Tjejzonens blogg av en gästbloggerska. Den här veckan har turen gått till Jessica Sandqvist. Jessica är 25 år och jobbar som webbredaktör/skribent. Hon vet förmodligen allt som är värt att veta om kaffe och thé, älskar klänningar och sin tjocka katt Malcolm.

---

När jag började gymnasiet så började jag aldrig. Eller, jag började formellt. Jag hade valt en inriktning, jag var inskriven i en klass, jag hade fått en mentor och jag hade ett skåp. Men jag var inte där.

Den första dagen på gymnasiet så hade jag noga valt ut vad jag skulle ha på mig. Snygga, stilrena och lagom trendiga kläder som visade att jag hade koll men inte brydde mig överdrivet. Jag tog bussen till skolan, som var minst dubbelt så stor som min gamla skola som jag hade gått i i nio år, och tillsammans med hundratals andra elever i min ålder läste jag på uppsatta lappar vilket klassrum vi skulle gå till. När jag gick in innanför skolans dörrar dunkade mitt hjärta så hårt att halsbandet utanpå tröjan hoppade. Händerna darrade och jag fick knappt luft. Runt omkring mig träffade kompisar varandra och kramades efter sommaren. De skrattade och pratade så lätt med varandra, ingen verkade märka att väggarna var på väg att falla samman över oss.

Den där paniken gjorde att jag slutade gå i skolan. Jag, som alltid hade haft bra betyg, skolkade varje dag. För att mina föräldrar inte skulle fatta så åkte jag med bussen till skolan, gick av med de andra och satte mig sedan på busshållplatsen. Om någon undrade så skulle jag säga att jag väntade på en kompis, men ingen frågade. Sedan tog jag nästa buss hem, eller åkte in till stan. Ibland saknar jag de där ensamma morgnarna inne i stan, innan affärerna har öppnat och gatorna är tomma. Då ägde jag min omgivning, jag var helt ensam men inte ensam på det sättet som jag var i skolan, då jag alltid hade andra elever runt mig.

Det kändes som om alla andra hade läst någon hemlig instruktionsbok för hur man umgicks, hur man betedde sig när man var en sextonårig tjej. Jag sa till mig själv att jag var ett missfoster, ett freak, ett naturens misstag som inte ens kunde umgås med andra människor utan att få panik och vilja försvinna från jordens yta. Det var som om jag ständigt hade en kamera riktad mot mig som registrerade allt jag gjorde, och om jag gjorde fel enligt min egen stränga standard så var kritiken obarmhärtig. Att andra gjorde precis samma misstag, var precis lika klumpiga och osäkra ibland var inget jag tänkte på.

Till slut var jag tvungen att gå i skolan igen. Jag ville ju egentligen inte sluta, och jag ville verkligen inte börja jobba. Skolan hade kontaktat mina föräldrar som självklart blev oroliga, och jag kunde inte längre stanna hemma och vägra möta världen. Och när jag började så var det inte så farligt som jag hade trott. Resten av klassen stirrade visserligen lite på mig första gången jag kom in i klassrummet efter att ha varit borta i flera månader, men det var inte för att jag var ett freak utan för att jag var den där mystiska tjejen vars plats stått tom så länge. Och sakta men säkert träffade jag nya vänner, världens finaste tjejer som är mina bästa vänner än idag. Tiden gick och efter ett tag var det som om jag aldrig varit borta. Det är för övrigt mitt bästa peppningstips till dig som känner dig olycklig, eller till dig som känner att du har gjort bort dig, gjort fel: Tiden går, och allt ordnar sig. Det blir bättre, jag lovar. Och var lite snäll mot dig själv, stäng av den där kameran och ge dig själv en kram. Ha en fin sommar nu, och ta hand om er.

Dagens låt ger Tjejzonen till en speciell tjej där ute. Du vet nog vem du är.

Idag, fredag 2 juli, är chatten tyvärr stängd. Men som vanligt går det alltid att maila till oss på;

[email protected]

[email protected]

Ni får svar inom ett par dagar och ni får skriva om precis vad ni vill, inga problem är för små eller för stora och inga frågor är dumma att ställa.

Idag, torsdag 1 juli, är chatten öppen;

10-11.30, Ätstörningszonen
12.30-14, Öppen linje
18-20, Ätstörningszonen
20-22, Öppen linje