Intervjun: Hon startade Tjejzonen
Thintin Strandman grundade Tjejzonen, som faktiskt från allra första början hette Frizonen, 1998. Här berättar hon om hur allt började.
Vem är du?
Jag är född i Örnsköldsvik men flyttade som 18 åring till Stockholm. Idag är jag sambo med Eje och har 2 katter som heter Hilding och Börje. Vi har precis flyttat tillbaka till Stockholm efter 3 år på Gotland och nu bor vi i ett litet hus ute i skogen utanför Upplands-Bro. Jag har ett vikariat som utbildningsproducent på Riksutställningar i Visby sedan 2 år tillbaka. Älskar att vända på saker, hitta nya vägar till lösning och mitt personliga mål i livet är balans. Jag är en person som tror på förändring och på människors vilja, kraft och kapacitet och jag brinner för jämställdhet och rättvisa. Har även stort behov av kreativitet i mitt liv, hälften av liv har jag arbetat med teater och mask, jag försöker alltid låta den kreativa delen av mitt jag få tid och utrymme.
Du startade Tjejzonen, som först hette Frizonen, 1998, varför?
Orsaken till varför Tjejzonen hette Frizonen i början var för att det var en frizon för tjejer. Men genom åren så insåg vi att många undrade vad det var Frizon för och då valde vi att tydliggöra vilka vi jobbade med och för så därför kom vi fram till att Tjejzonen skulle vara ett bättre namn.
Hur föddes idén?
Idén föddes en vinterdag 1995 i Västra Frölunda när jag och min kurskamrat gick och bollade idéer om vad man borde starta för verksamhet. Då kom vi båda fram till att det behövdes en satsning på tjejer och unga kvinnor.
Hur gick det till?
Vi bestämde oss för att det skulle gå och drivkraften för oss var behovet av verksamhet för unga tjejer. Vi startade tillsammans Frizonen i Göteborg 1996 och därefter startade jag Tjejzonen i Sthlm 1998. Det handlade mycket om att testa, testa och testa igen utan att förlora hoppet och ge upp. Våga tro på sin idé men även ge människor man möter och söker upp, tid eftersom de oftast inte såg målet med idén så tydligt som jag gjorde. Det tog mycket tid och kraft men det var värd det!
Varför tyckte du att Tjejzonen behövdes då?
Jag tror att Tjejzonen säkert hade behövs innan 1998. Visst kan det vara så att det egentligen handlar om mitt eget uppvaknande om orättvisan mellan könen och att jag i mitten av 90-talet började se vilket samhälle jag levde i och hur skevt det var med t ex fördelningen av de ekonomiska resurserna och hjälpinsatserna. Jag arbetade då även med unga människor och pluggade till ungdomspedagog och fick hela tiden se och höra att tjejer ville och behövde en plats som var deras där de kunde få hjälp som inte var kopplad till Socialen, BUP eller liknande verksamhet. Det fanns även behov av en plats, en frizon där de unga tjejerna kunde få allt handlingsutrymme utan att behöva kämpa till sig en plats.
Varför behövs Tjejzonen idag?
Det kanske man egentligen inte ska fråga mig om utan tjejerna. Men tills vi har ett jämställt samhälle tror jag att behovet kommer att finnas och så länge tjejer mår dåligt utan att få hjälp och stöd som de vill ha och behöver så kommer vi att jobba för och med dem. Vi bygger hela vår verksamhet på vad tjejerna vill ha, behöver och efterfrågar, det är alltid vårt mål. Så vi lyssnar på tjejerna och så länge de behöver och vill att vi finns, så kommer vi att finnas där.
Vad gör du på Tjejzonen idag?
Jag är styrelseordförande på Tjejzonen och mentor till Lotta som är verksamhetschef.
Vad är jämställdhet för dig?
När vi alla, oavsett vårt (socialt konstruerade) kön, har samma möjligheter, rättigheter, skyldigheter och värde i samhället.
Vem är din idol?
Min förebild är min farmor. Hon var en stark, bestämd, mjuk och driven kvinna som jag alltid har med mig i mitt hjärta.
Vilket är ditt bästa sommarminne?
När jag och min sambo bestämde oss över en natt att åka på semester, packade bilen och åkte ner till Europa utan något riktigt mål. Vi bodde ena dagen på hotell och andra dagen i tält. Hela semestern reste vi utan mål och allt blev precis som det skulle för målet vara att njuta av livet.
Vem är du?
Jag är född i Örnsköldsvik men flyttade som 18 åring till Stockholm. Idag är jag sambo med Eje och har 2 katter som heter Hilding och Börje. Vi har precis flyttat tillbaka till Stockholm efter 3 år på Gotland och nu bor vi i ett litet hus ute i skogen utanför Upplands-Bro. Jag har ett vikariat som utbildningsproducent på Riksutställningar i Visby sedan 2 år tillbaka. Älskar att vända på saker, hitta nya vägar till lösning och mitt personliga mål i livet är balans. Jag är en person som tror på förändring och på människors vilja, kraft och kapacitet och jag brinner för jämställdhet och rättvisa. Har även stort behov av kreativitet i mitt liv, hälften av liv har jag arbetat med teater och mask, jag försöker alltid låta den kreativa delen av mitt jag få tid och utrymme.
Du startade Tjejzonen, som först hette Frizonen, 1998, varför?
Orsaken till varför Tjejzonen hette Frizonen i början var för att det var en frizon för tjejer. Men genom åren så insåg vi att många undrade vad det var Frizon för och då valde vi att tydliggöra vilka vi jobbade med och för så därför kom vi fram till att Tjejzonen skulle vara ett bättre namn.
Hur föddes idén?
Idén föddes en vinterdag 1995 i Västra Frölunda när jag och min kurskamrat gick och bollade idéer om vad man borde starta för verksamhet. Då kom vi båda fram till att det behövdes en satsning på tjejer och unga kvinnor.
Hur gick det till?
Vi bestämde oss för att det skulle gå och drivkraften för oss var behovet av verksamhet för unga tjejer. Vi startade tillsammans Frizonen i Göteborg 1996 och därefter startade jag Tjejzonen i Sthlm 1998. Det handlade mycket om att testa, testa och testa igen utan att förlora hoppet och ge upp. Våga tro på sin idé men även ge människor man möter och söker upp, tid eftersom de oftast inte såg målet med idén så tydligt som jag gjorde. Det tog mycket tid och kraft men det var värd det!
Varför tyckte du att Tjejzonen behövdes då?
Jag tror att Tjejzonen säkert hade behövs innan 1998. Visst kan det vara så att det egentligen handlar om mitt eget uppvaknande om orättvisan mellan könen och att jag i mitten av 90-talet började se vilket samhälle jag levde i och hur skevt det var med t ex fördelningen av de ekonomiska resurserna och hjälpinsatserna. Jag arbetade då även med unga människor och pluggade till ungdomspedagog och fick hela tiden se och höra att tjejer ville och behövde en plats som var deras där de kunde få hjälp som inte var kopplad till Socialen, BUP eller liknande verksamhet. Det fanns även behov av en plats, en frizon där de unga tjejerna kunde få allt handlingsutrymme utan att behöva kämpa till sig en plats.
Varför behövs Tjejzonen idag?
Det kanske man egentligen inte ska fråga mig om utan tjejerna. Men tills vi har ett jämställt samhälle tror jag att behovet kommer att finnas och så länge tjejer mår dåligt utan att få hjälp och stöd som de vill ha och behöver så kommer vi att jobba för och med dem. Vi bygger hela vår verksamhet på vad tjejerna vill ha, behöver och efterfrågar, det är alltid vårt mål. Så vi lyssnar på tjejerna och så länge de behöver och vill att vi finns, så kommer vi att finnas där.
Vad gör du på Tjejzonen idag?
Jag är styrelseordförande på Tjejzonen och mentor till Lotta som är verksamhetschef.
Vad är jämställdhet för dig?
När vi alla, oavsett vårt (socialt konstruerade) kön, har samma möjligheter, rättigheter, skyldigheter och värde i samhället.
Vem är din idol?
Min förebild är min farmor. Hon var en stark, bestämd, mjuk och driven kvinna som jag alltid har med mig i mitt hjärta.
Vilket är ditt bästa sommarminne?
När jag och min sambo bestämde oss över en natt att åka på semester, packade bilen och åkte ner till Europa utan något riktigt mål. Vi bodde ena dagen på hotell och andra dagen i tält. Hela semestern reste vi utan mål och allt blev precis som det skulle för målet vara att njuta av livet.
