Del 1: Att bli fri från en ätstörning
"Anna", 24 år, som driver den framgångsrika bloggen Vägen från 37 kg, vågade efter sju års kamp mot anorexian bestämma sig för att bli frisk. I bloggen delar hon med sig av egna självhjälpstips mot ätstörningar, svarar på frågor kring ätstörningar, mat, träning och hälsa, samtidigt som hon peppar bloggläsarna till att våga bli friska. Alla har samma mål, att en dag vara 100% fria från ätstörningar.
Kommer du någonsin bli helt frisk från dina ätstörningar? Har du till och med redan gett upp? Har du sakta börjat acceptera att ditt liv aldrig kommer bli bättre än bara ”halvbra”? Ser du dig själv som ”lite ätstörd” resten av ditt liv?
I så fall ber jag att du tänker om. När man har ätstörningar så finns det många olika sätt att försöka bli frisk på. Dels så kan man kämpa. Men sedan så kan man också välja att kämpa, fast på riktigt!
Själv har jag haft ätstörningar i över åtta år. Ända sedan jag fyllde 16 år och fick diagnosen Anorexia Nervosa har jag, likom de flesta med ätstörningar, ansett att jag verkligen har kämpat hårt för att bli frisk igen. Ändå hände liksom inget. I sju år stod jag kvar och stampade på samma ätstörda fläck. Resultaten uteblev. Men för ett år sedan hände något. Mitt BMI hade pendlat upp och ner konstant under sju års tid och jag var fruktansvärt trött på att maten och träningen fortfarande fick styra mitt liv.
Jag var kraftigt underviktig och hade den sista tiden även börjat att svimma när jag gick på stan. Jag som aldrig förr hade varit i närheten av ett sjukhus tvingades uppsöka akuten tre gånger på tre månader. Mitt hjärta slog oregelbundet, jag pratade och tänkte långsammare och orkade inte längre le – min humor hade totalt försvunnit. Ändå fortsatte jag att äta min stränga lågkaloridiet och träna som en galning.
Jag hatade att träna. Jag hatade mat. Jag började hata mitt liv!
Jag var desperat och nära att ge upp. Skulle jag aldrig någonsin bli helt frisk? Vad var det egentligen för fel på mig?! Vad var mitt problem egentligen?!?!
Jag tänkte att jag hade provat allt, jag hade ju till och med gått i behandling under tre års tid. Om inte ens personalen på anorexikliniken kunde hjälpa mig, då var det väl egentligen riktigt kört? Eller?
Idag tackar jag mig själv för att jag valde att inte lyssna på den rösten. Idag har jag förstått att det aldrig är för sent för att vilja bli frisk. Det bästa är att att man kan börja bryta ätstördheten när som helst – till exempel redan vid nästa måltid.
Nästa del av "Annas" text om att bli fri från en ätstörning kan du läsa imorgon. Då berättar hon om hur hon förändrade sitt liv. Om du vill läsa mer om "Anna" och hennes väg från 37kg kan du kolla in hennes blogg HÄR.
