Tjejzonen

Happy Pride till er, alla fina läsare. Just nu pågår nämligen Pride veckan i Stockholm. Veckan då alla kan gå på gatorna och vara stolta över den de är! Det är en trevlig tillställning då Stockholm, som annars är väldigt lagom och fyllt med trendiga människor i svart, blir färgglatt, överdrivet och glittrigt. Människor håller varandra i handen. Någon med en rosa boa dricker kaffe i Götgatsbacken och en man som klär bättre i klänning än vad jag gör går förbi. Man ser kärlek! Man ser gemenskap! Det är fest! Jag älskar Prideveckan.

En av mina bästa vänner vägrar blankt att delta under Prideveckan, trots att han är gay och i mina ögon borde tycka att det är jätte kul. Nej, säger han, varför ska alla HBT personer få en speciell vecka en gång om året då de ska vara stolta – varför får de inte alltid vara det? Jag blev tyst. Jaa, varför? Jag kände mig helt plötsligt naiv. Det är ju sant, varför ska HBT personer vara så speciella att de får en egen vecka, varför är de inte så ospeciella som alla hetero är som inte får en vecka? Varför är det annorlunda att vara gay?

Min slutsats är att HBT personer förtjänar att få en egen vecka eftersom de, tvärtemot allt jag önskar och vill, faktiskt inte är lika ospeciella som hetero personer. Vare sig jag vill det eller inte har 20 % av alla hatbrott homofobiska motiv. Många verkar ha ett problem med att inse att kärlek är kärlek, oavsett kön. De verkar inte förstå att det inte är deras sak att lägga sig i, eller ens ha en åsikt om. Lika lite som jag bryr mig vad någon jag ser på stan äter till frukost och har för färg på sina strumpor.

Nej förresten, inte en vecka… Kan vi inte göra så att vi har en Pridefest året om? Så kämpar vi ihop för att alla ska vara lika speciella! Vad tycker ni?

Klicka HÄR och läs mer om Pride 2010!