Tjejzonen

I morse tipsade en volontär oss på bloggredaktionen om den här kolumnen. Vi tyckte att den var så otroligt fin att vi också vill publicera den här i bloggen. Den är skriven av Anna Laestadius Larsson och publicerades i Svenska dagbladet igår. HÄR kan du läsa kolumnen i sin ursprungliga form.

---

En mammas bön till fjortisdottern

Långa, solbrända ben ska gå på disco. Plattångat hår och spindelbenslånga ögonfransar. Kaxigt nagellack. Förväntansfullt leende. Hud som för en mamma fortfarande andas bebis. Och jag vill bara ropa: Gå inte, var liten här hos mig ännu några år!

Men hon måste och jag vill det ju också. Sitt liv kan bara hon själv leva och det görs inte bäst under skyddande kokong. Men en liten bön kan jag väl få skicka med på vägen?

Älskade vän som svänger runt på dansgolvet. DU bestämmer. DU är solen i ditt eget universum. Det är kring DIG allting kretsar i DITT liv. Förminska dig aldrig till en stödplanet till någon annan.

Fråga dig själv: Vad är viktigt för mig? Vilka människor betyder något för mig? När känner jag att jag verkligen är mig själv? Och vad drömmer JAG om? Ta dig själv och dina drömmar på allvar.

Du äger din kropp. Var snäll emot den även om den under de närmaste åren kommer att bete sig lite märkligt. Svält den inte, stoppa inte fingrarna i halsen och somna aldrig hungrig. Men rasta den gärna då och då i joggingspåret eller på något annat sätt som du tycker om.

Lita på mig när jag säger att alla andra inte har fått mens och tuttar. Och att du inte är ensam om att ha hår på benen. Sminka dig om du tycker att det är kul. Tro inte på mirakelkurer men smörj gärna in dig med solskydd. Använd tandtråd.

Gråt inte över en misslyckad frisyr – det växer ut igen, jag lovar.

Pussas, hångla och ha sex när och om du själv vill. Inte för att någon annan vill eller har gjort det innan. Det finns bara en som kan avgöra när det är dags för dig. Du själv. Använd preventivmedel. Om någon tar på dig utan lov, berätta det. När någon tafsar på bussen eller tunnelbanan – och det kommer de att göra – säg då högt och tydligt så att alla hör: Kan du vara vänlig och ta bort din hand från min rumpa. Det är inte du som ska skämmas, det är han eller hon.

Du behöver inte vara smal, duktig och osjälvisk. Det är lika fint att vara mullig, stökig och hellre prata själv än lyssna på andra. Förmodligen roligare. Det är kul att ta plats. Och du sover bättre på nätterna när du slipper oroa dig för allt du inte sa och gjorde.

Ursäkta dig aldrig för att du säger vad du tycker. Och bli inte orolig om andra inte håller med. De har rätt till sin åsikt.

Kärlek gör ont ibland. Vänskap med. Det går över. Vissa människor är helt enkelt inte värda dig. Låt ingen, kärlek eller vän, bestämma hur du ska vara, klä dig, sminka dig och vilka du ska umgås med. Du har rätt att vara på ditt sätt.

Våga. Du kan så mycket mer än du tror och du vet aldrig innan du provat.

Prata med mig om allt du vill. Ingenting är för pinsamt, det finns inget vi inte kan reda ut. Jag finns här. Alltid.

Ha så kul på discot!

Amen.