Del 2: Att bli fri från en ätstörning
Mina förändringar
Det var förra sommaren som jag på allvar började att rannsaka mina mat-och träningsvanor. Kontakten med anorexikliniken var bruten sedan fyra år tillbaka och jag började på egen hand att identifiera olika slags framgångsfaktorer som jag insåg var viktiga för att jag skulle minska det ätstörda i mig och istället förstärka det friska. Jag började för första gången att förstå att det faktiskt finns olika tips och metoder att använda sig av för att komma tillbaka till ett friskt liv som är 100% garanterat fritt från ätstörningar.
Det kan låta självklart men ätstörningar är en högst individuell sjukdom och lika många som är sjuka, ja lika många vägar tillbaka till fri(sk)heten finns det. Men var och en måste utgå från sig själv och sina egna behov. På det viset skräddarsyr individen sin egen självhjälpsbehandling men viktigt är förstås att man vågar och klarar av att vara helt ärlig mot sig själv. Och du vet garanterat om du lurar dig själv. Så länge maten på något vis krånglar till ditt liv har du en ätstörning som innebär en lägre livskvalitét och det är det vi ska råda bot på.
När jag för ett år sedan skärskådade mitt eget ätstörda liv förstod jag snart att den friskhetsutveckling som både jag, min familj och vårdpersonalen hade trott hade ägt rum åren före, i praktiken faktiskt inte existerade. Eftersom jag hade skaffat mig nya vanor och rutiner längs med vägen under de här åtta åren så hade jag intalat mig själv att jag hade klättrat några steg uppåt på friskhetsstegen. Men detta var alltså en synvilla. Anorexin hade lurat mig.
Genom att Ana fick mig att tro att jag hade utvecklades och blivit friskare så befann jag mig fortfarande i samma ätstörningsbubbla. Visserligen med nya mat- och träningsrutiner men fortfarande i samma bubbla. Jag hade fortsatt att röra mig runt i ätstörningens onda cirkel.
I de fall som jag hade tyckt att jag hade blivit friskare så hade ätstörningen bara bytt form till en annan, gamla vanor byttes ut men innerst inne visste jag att Ana fortfarande hade ett finger med i spelet. Det är därför som jag på de här åtta åren har spelat på nästan hela ätstörningsregistret; Anorexi, Anorexi Light, Ortorexi, träningsnarkomani och liknande.
I samband med att jag förra året började att identifiera de allra största mat-och träningsproblemen så startade jag bloggen Vägen från 37 kg.
I bloggen skulle jag samla alla tips på självhjälp mot ätstörningar som jag kunde komma på. Jag skulle experimentera med min kropp och se om jag faktiskt blev tjock av att börja äta vad jag ville utan att träna något. Med glimten i ögat döpte jag projektet till ”Super Size Me!”
Bloggen blev en stor framgång, både för min egen friskhetsutveckling och antalet läsare som började höra av sig och dela med sig av sina egna erfarenheter. Den utvecklingen som jag hade gått och väntat på i sju år tog plötsligt fart och det började äntligen hända saker med både min kropp och själ.
Experiment med mig själv har genom året resulterat i några punkter som för mig har varit helt avgörande i jakten på ett liv 100% fritt från ätstörningar. Då min strävan är att bli helt frisk upptäcker jag ständigt nya framgångsfaktorer och därför fyller jag hela tiden på listan med nya saker som jag hittar längs vägen.
Imorgon kan ni läsa den tredje och sista delen i "Annas" berättelse som innehåller hennes egna framgångsfaktorer och gyllene regler. Men om ni knappt kan bärga er och vill läsa mer nu med en gång kan ni kika i hennes blogg HÄR.
