Tjejzonen

Vi fick ett jättefint mail till bloggredaktionen, från Emma som läst vårt blogginlägg om självskadebeteende för ett par dagar sen. Emma ville inspirera andra och berätta om vad hon gjorde för att sluta skära sig. Det blev vi väldigt rörda och glada över. Därför publicerar vi Emmas mail här i bloggen.

---

Hej.
Såg på er blogg att ni gärna ville att man mailade in tips osv. om hur man kunde bli av med sitt självskadebeteende. Efter en ganska lång funderare om hur jag ska skriva detta tänkte jag nu dela med mig lite om hur det var för mig och hur jag löste det!
Jag är idag kvitt mitt självskadebeteende men tyvärr gav detta mig flera synliga sår.

Det är alltid svårt att göra sig kvitt en ovana. En sak som man tror får en att må bättre, men som man nu i efterhand ser bara skadat en. Det gjorde aldrig så att jag mådde bättre i slutändan utan bedövade bara den smärtan jag kände psykiskt. Det var därför jag skar mig för det mesta.
Jag insåg efter en hemsk händelse då jag skadat mig själv så att jag fick ligga på sjukhus och sy fler än ett stygn, att det jag gjorde kunde slutat helt fel. Jag ville aldrig dö, jag ville bara bedöva smärtan och ändå misslyckades jag och var nära det jag absolut inte ville, dö. Det spårade ur för mig och för att bedöva den smärtan jag kände krävdes det mer för varje gång. Därför ber jag att alla som får ta del av detta och som har det problemet jag hade, tänk efter och läs tipsen jag kommer ge.

Eftersom jag inte kände mig trygg med sjukhusets hjälp men ändå ville bli frisk tog jag tag i det hela själv.
Jag kan lova er en sak, första steget är det svåraste. Men när ni stått emot en gång blir det enklare för varje gång ni klarar det!
Jag misslyckades de första gångerna med att stå emot, men jag försökte på nytt och gav aldrig upp hoppet om att en dag bli fri från det. Jag hittade saker som fick tankarna på andra håll så att jag inte skulle tänka på att jag ville skada mig. Och bytte ut skadandet mot mer hälsosamma saker.

Här är mina tips:
Saker jag hittade på för att tänka på annat:
- Ritade (fick på så sätt uttryck för mina känslor)
- Skrev (ibland långa texter ibland små stycken. Det kunde vara om allt möjlig. Oftast positiva saker eftersom det för mig inte fungerade att "skriva av mig" om allt jobbigt)
- Jag lyssnade på positiv musik (musiken är en stor del av mitt liv och positiv musik får mig alltid på bättre humör)
- Jag städade mitt rum (det är alltid lika stökigt så det får en absolut på andra tankar)
-Jag hjälpte till med hushållsarbetet (bra för man kunde tigga till sig en extra peng som man kunde köpa något man gillar för. Och dessutom får man ett plus i kanten hos sina föräldrar och bäst av allt du får annat att tänka på)
- Jag sorterade mina pennor (efter jag använt de slängde jag alltid bara ner de i en låda och jag har hur många pennor som helst. Fast idag är de lite mer stiligt sorterat.)
- Jag sorterade cd-skivor,filmer allt möjligt efter bokstavs ordning.
- Jag började träna( kunde springa av känslorna. Och fick tankarna på annat håll)
- Jag tog mig en runda utomhus med min kamera (bra för man mår mycket bättre av frisk luft, solsken, naturen allt)
- Jag gick ibland bara ut och la mig på närmsta gräsplätt och funderade över hur underbara vissa saker i livet var.
- Mitt favorit knep var HÄSTARNA! De lyssnade alltid. Fanns alltid där för mig. Jag kunde alltid få en varm kram som gjorde hela mig lycklig. Om jag var ledsen kan jag alltid gå in hos de och när jag kommer ut mår jag toppen. De är så snälla och rara. Och en blick de ger dig när du är ledsen kan visa att de förstått. Och dessutom, om jag var i stallet skadade jag mig aldrig för jag ville aldrig visa mina bästa vänner (hästarna) vad jag gjorde mot mig själv. De förtjänar inte att få se när jag skadade mig. De kan ju inte göra något. Det var i alla fall en av mina tankar för att inte göra det!

Jag är idag fri från mitt självskadebeteende och mår bra. Jag tänker aldrig mer lösa ett problem genom att skada mig. Det är bättre att be om hjälp eller stanna upp för ett ögonblick och tänka efter. Det finns alltid något som man är nöjd med och tycker är kul. Men ibland kan det ligga gömt långt bak, men det är bara att leta och ALDRIG ge upp. Man ska må bra med sig själv och i sig själv, och gör man inte det är det inte rättvist mot sig själv att skada sig på grund av det. Tro mig det blir bara värre! Även om man inte ser det när man håller på!

Mitt sista tips: Ta hand om er!
Och berätta gärna för dina föräldrar att du mår dåligt och skadar dig. Blir de sura är det allra oftast för att de bryr sig. Ni är det viktigaste i deras liv! Detta fick jag tyvärr inte höra förrän jag var nära att gå bort, så jag berättar det för er nu. Jag vågade aldrig säga till mina föräldrar tidigare att jag mådde dåligt. Men efter jag hört att de bryr sig om mig och blir oroliga behöver jag inte oroa mig över något sådant mer. Så ta till er det och ha det alltid i bakhuvudet.

Många styrke-kramar Emma O.
Jag vet att ni klarar det. Ni får bara aldrig ge upp!