Ta hand om dig - var självisk!

Jag tror att många gånger hade vi kunnat må så mycket bättre om vi hade vågat vara lite själviska. Med självisk menar jag inte att man på något sätt ska vara elak mot någon annan. Det är absolut inte vad det handlar om. Jag menar att vi måste bli bättre på att tänka på oss själva och inte alla andra i första hand. Vi borde inte tänka så mycket på vad alla andra tycker och tänker om oss hela tiden, för det är ditt eget liv du lever och ingen annan än du själv kan säga vad som är rätt eller fel.

Jag vet att det är jättesvårt att ta sig ur jobbiga situationer och i vissa perioder då det känns som att lidandet aldrig kommer ta slut vill man bara ge upp. Jag vet att många av er tänker så. Det har jag också gjort. Det finns dock en sak som jag tänkt mycket på. Självklart måste man få lov att må dåligt ibland, men precis som vi tillåter oss själva att må dåligt, så måste vi också kunna öppna dörren till glädje, eller hur? Varför är det så svårt att må bra, när det är så himla enkelt att må dåligt? Det borde vara precis tvärt om. Jag säger inte att det här gäller alla, men för mig har det nog handlat mycket om att jag inte tyckt att jag förtjänade att må bra. Tro mig, alla förtjänar att må bra! Jag vågade inte må bra för att jag trodde att de som stöttade mig och fanns där när jag mådde dåligt skulle försvinna när de inte "behövdes" mer. När jag tillslut vågade släppa den tanken och lita på att de skulle finnas kvar, så mådde jag så mycket bättre och till min stora glädje fanns de fina människorna som jag tyckte så mycket om, kvar i mitt liv. Vad jag vill säga är, våga släppa tankarna. Våga göra något oväntat för förbättring. Att bryta ett invant mönster är bland det bästa du kan göra för att inte fastna på samma ställe i livet. Gå en annan väg än vad du brukar, prova någon ny mat, ring någon som du saknar men inte pratat med på länge, le när du går förbi någon så får du med stor sannolikhet ett leende tillbaka och då har du inte bara gjort en god gärning för dig själv utan även för någon annan!

Mest av allt vill jag säga: Glöm aldrig att ni alla är ovärderliga! Ta väl hand om er och ge er själva en stor kram för att ni är bäst! Kämpa på, jag vet att ni kan!

/Helena, 18 år

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0