Vad tror NI på - ÖDET eller SLUMPEN..?
Asså, att allt som händer har en mening och att det är en mening, att det finns
en anledning till att man träffar vissa människor i livet också..
T.ex. att det var meningen att jag skulle bli sjuk, för att jag skulle lära mej nåt?
Lära känna mej själv? Bli starkare? Få bättre självförtroende och
självkänsla? Asså att det kanske var vad som krävdes för att jag
skulle "tvingas" lära mej det?
Och hade jag inte blivit det, hade jag inte träffat massa underbara
människor som jag inte skulle träffat annars..
Eller så var det meningen att vi skulle träffas på nåt sätt, nånstans
i livet ändå, men nåt ändrades i våra öden på samma tidpunkt och det
ledde till att vi träffades under dessa omständigheter istället..?!
Och att det var meningen att min hund BELLA var den hunden som skulle
hamna hos mej för att det kändes "rätt" också, precis sådär som man
känner när man träffar nya personer och vissa "klickar" man med
direkt, för man känner nåt som man inte kan förklara, men allt
stämmer bara, kemin stämmer..
Och alla vi träffar - lär oss nåt nytt, får oss att inse saker,
kanske synvinklar och banor vi aldrig tänkt i förut - och i ju med att man
träffar nån på just den tidpunkten i sitt liv, kan vara nån betydande
brytpunkt för i vilken riktning ens liv kommer att fortsätta i och vilka
val man gör!
Och det är också därför jag tror på MAGKÄNSLAN!
Man känner ju oftast på sej vad som är det rätta att göra eller välja..
Som t.ex. 11 september också..vissa försov sej den dagen och kom
försent till jobbet, vilket betydde att de överlevde för de hann
aldrig till jobbet innan flygplanen flög in där, nån missade säkert
tåget och tänkte: "faan, också!"
Men det fanns säkert nån anledning till varför just dessa personer
missade tåget eller försov sej den dagen...kanske för att de va
tvungna att få ett "wake-up-call" i sina liv och stanna upp eller
uppskatta vad de har och inte ta saker för givet. Kanske var det en
hint till nån som inte trivdes att jobba där men inte vågade byta
jobb av olika anlednigar - och detta blev ett "tecken" till den
personen att den nog ska gå efter sin MAGKÄNSLA resten av livet...om
man inte trivs, så ska man göra nåt åt det istället för att må dåligt varje dag..
Eller att det "råkar" va så att majoriteten av de killar jag
gillat/vart kär i (och det är inte ens många!!) "råkar" alla va födda
runt samma datum i APRIL och alla har stjärntecknet Väduren..! (Dock
står det tyvärr först när man läser - att Jungfrun & Väduren INTE
passar bra tillsammans, men ändå står det såhär om Jungfruns match
med Väduren (vilket, enligt mej stämmer perfekt):
"När en Jungfru och en Vädur träffas kan de först tro att de inte har
något gemensamt. Relationen utvecklas långsamt, de måste lära sig var
den andra kommer ifrån. De kan ses som varandras motsatser, Väduren
är dominant och aggressiv, hoppar alltid på nya upptåg och är otålig,
Jungrun är mer detaljorienterad och tyst, nästan blyg, och arbetar
tålmodigt mot långsiktiga mål. Det är dessa olikheter som kan lära
dem så mycket, bara de kan se bakom varandras utsida.
Det bästa med relationen är den effektivitet de har som ett team,
både privat och affärsmässigt. Deras personligheter är olika på många
sätt, men ändå är de ett mycket kompatibelt par."
Eller när man tänker på nån speciell person som man kanske inte
sett eller tänkt på, på länge, och så ringer den plötsligt eller så
träffar man på den personen dagen efter eller nåt!!
Haha...ja, jag vet inte, skulle nog kunna skriva hur mycket som helst om detta
och jag tänker på det ofta också, om det är såhär...
Vad tror Ni?
Av Jennie, 23 år.
Vad bra du skriver! Jag tycker att det är spännande (och lite läskigt) att tänka på hur händelser har påverkat livet man lever idag. T.ex. Om inte min mamma hade träffat en viss man hade vi inte flyttat och då hade jag aldrig träffat de tjejerna som idag har varit mina bästa vänner i 15 år. Och hade inte de träffats så hade han inte misshandlat henne och vi hade sluppit många års lidande. Men jag hade inte heller fått uppleva kvinnoförtryck på nära håll, vilket har motiverat mig att plugga hårt för att kunna jobba mot det. Och min mamma hade aldrig träffat mannen hon lever med idag, som är så fin. Och vi hade aldrig skaffat vår hund, världens finaste och underbaraste!!
Jag tror att det finns en mening med allt, men jag tror att vi kan påverka den. När allt det där hände hade min mamma kunnat falla ihop och dö, men hon valde att kämpa. Vem vet hur jag hade reagerat utan en så stark förebild som hon faktiskt är? När folk frågar mig om jag tror på gud brukar jag svara nej och tänka att jag tror mer på mig själv. Ödet kanske hjälper oss på vägen, men det kan lika gärna sparka en i knävecken och göra så att man trillar. Även om både självkänslan och självförtroendet ibland är botten försöker jag komma ihåg att jag kan skapa min egen lycka. Och när man lyckas med något är det roligare att tacka sig själv!
Tack för en fin text och för att du fick mig att börja filosofera så här tidigt på morgonen!
Jag brukar tro på slumpen på något vis men ändå känns det som en sådan bra tajming att under mitt svåraste år (detta) dog min pappa, morfar, och min farbror är döende, och precis mitt i allt detta fruktansvärda, blir jag med barn av misstag med min kille som aldrig velat ha barn, men som ändrade sig helt o hållet nu när det väl skedde.
Vet ej om jag vill kalla det ödet dock, Jag kallar det Gud. Jag tror han hade något med det att göra.
