Tjejzonen

Den här låten brukade jag och min bästis spela när vi gick i åttan och nian på högstadiet, ibland snyftande, eftersom det är så sorgligt att människor försvinner. Jag kan fortfarande få tårar i ögonen då jag lyssnar på den. Så varför vill jag dela med mig av den då? Jo, den är ju fin. Och även sånt som gör ont kan vara värt att lyssna på ibland, inte minst för att bli påmind om allt fint man har i sitt liv som inte försvunnit.

/E på bloggredaktionen